Kultur Bränderna visar kapitalets rätta ansikte.
Jag ser elden sprida sig över Los Angeles, och tänker på konstnären Alex Schaefer som gjort sig känd för målningar av Los Angeles-baserade bankfilialer i lågor. För när verkligheten ter sig otrolig, söker jag mig till fiktionen för referensramar. Och i Nathanael Wests roman Gräshopporna (1939) spelar en målning med detta motiv en central roll.
Den unge konstnären Tod Hackett har som många andra vallfärdat till Los Angeles i jakt på den amerikanska drömmen. Men han upptäcker snart att stadens polerade fasad döljer en mörk baksida. Bland dessa glamorösa skådespelare och stjärnregissörer lever också en anonym massa av misslyckade konstnärer, arbetslösa snickare, bordellmammor, och fattiga migrantarbetare.
Samtidigt har försäkringsbolagen dragit sig tillbaka från Kalifornien på grund av brandrisken
Det är en neurotisk skara som manipulerar och bedrar även älskare och vänner för egen vinning. Fyllda av ånger, besvikelse, bitterhet över ouppfyllda ambitioner, och otillfredsställd längtan efter kärlek.
Tod ser klyftan mellan Hollywoods löften och verkligheten. Han inser att världen är en enda stor scen. Alla bär masker och är tvingade att spela roller de själva inte har valt. Bakom kulisserna sitter samhällets regissörer och styr.
Spänningarna i samhället ökar, och alla verkar befinna sig på bristningsgränsen. Tod bestämmer sig för att skildra denna uppdämda ilska i en apokalyptisk målning: The Burning of Los Angeles.
Tavlan får liv när bokens handling kulminerar i våldsamma upplopp, som förtär såväl stad som människor i en orgie av eld och våld.
Nu brinner verklighetens Los Angeles i en av Kaliforniens mest förödande eldsvådor i modern tid. De starka ökenvindarna föser elden västerut över det torra landskapet, och ödelägger hela bostadsområden.
Kvar står tusentals förkolnade skelett, som statyer av Louise Bourgeois.
Samtidigt har försäkringsbolagen dragit sig tillbaka från Kalifornien på grund av brandrisken, medan landets största banker avslutar sina klimatåtaganden. Fler än 150 000 invånare har evakuerats, och på sociala medier efterlyser miljonärer privat brandkår till vilket pris som helst.
Fram till relativt nyligen betraktades Hollywood som USA:s “drömfabrik.” Här producerades filmer som spred bilden av möjligheternas land, där alla kunde bli framgångsrika om de bara kämpade tillräckligt hårt.
Det var, och är, en lögn. Men en välsminkad sådan. När drömfabriken nu brinner, medan bankerna och försäkringsbolagen tar av sig sina masker, ser vi liksom Tod kapitalets rätta ansikte.
Och det är långt ifrån vackert.
Egil Sturk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
