Levan Akin tar emot priset för bästa regi för sin film "Passage" på Guldbaggegalan. Mzia Arabuli spelar huvudrollen som den pensionerade lärarinnan i filmen som också vann pris för bästa film. Foto: Claudio Bresciani / TT Haydar Taştan/TriArt Film

Film Bra att Guldbaggejuryn inte gav vika för populismen och faktiskt gav priset för bästa film till den film som förtjänade det mest.

När vinnaren av årets Guldbagge för bästa film offentliggjordes i går var det roligt att konstatera att rätt film vann. Guldbaggejuryn undvek därmed att falla för det populistiska trycket och ge priset till förra årets mest populära film. Missförstå mig rätt. Filip och Fredriks ”Den sista resan” är en fin film med hög igenkänningsfaktor. Precis som hundratusentals svenskar blev jag gripen av filmen om en förälders åldrande och hur det förändrar relationen mellan far och son. Men filmen är lite väl sentimental för min smak. Den saknar också det djup och de dimensioner som finns hos vinnarfilmen ”Passage”.

Ger röst åt marginaliserade

Precis som internationella storheter som Hirokazu Kore-eda och Dardennebröderna skildrar regissören och manusförfattaren Levan Akin på ett fint sätt dem som befinner sig i samhällets utkant. Akin kunde inte ha uttryckt det bättre då han under gårdagens gala beskrev ”Passage” som en film som ”handlar om dem vars röster sällan hörs”.  I filmen får vi följa den pensionerade lärarinnan Lia (Mzia Arabuli) och hennes sökande efter systerdottern Tekla som försvunnit, efter att familjen övergett henne på grund av att hon är trans. Med på resan följer Achi (Lucas Kankava) som gör allt för att lämna de påvra förhållandena i hemlandet Georgien för att söka lyckan i Istanbul.  ”Passage” är en annorlunda roadmovie med stort hjärta. En mycket värdig vinnare av priset för bästa film.

Lucas Kankava och Mzia Arabuli i ”Passage” som vann priset för bästa film på Guldbaggegalan. Foto: Haydar Taştan/TriArt Film

 

Lika given var vinnaren av priset för bästa kvinnliga huvudroll. Bianca Kronlöf gör en mycket stark tolkning av vårdbiträdet och visselblåsaren Hanne i “Så länge hjärtat slår”. En person som står upp mot en privat vårdkoncern mitt under brinnande coronpandemi. Att filmen inte nominerades till priset för bästa film var en överraskning för mig. Ella Lemhagens film lyckas på ett trovärdigt sätt förmedla den desperation som rådde på många äldreboenden i landet när pandemin slog till. 

Det görs bra film i Sverige

Vid sidan av ”Passage” och ”Den sista resan” var “Hypnosen”, den film som uppmärksammats mest inför galan. Det är en skruvad och annorlunda dramakomedi med flera oväntade tvister.  Regissören Ernst de Geers film följer i spåren på välkända regissörer som Ruben Österlund och Yorgos Lanthimos. Resultatet är för det mesta lyckat. Det originella manuset skrivet av De Geer och Mads Stegger belönades välförtjänt med priset för bästa manus.

Bianca Kronlöf vann välförtjänt en Guldbagge för sin roll som vårdbiträdet och visselblåsaren Hanne i “Så länge hjärtat slår”. Foto: TriArt Film

 

På det stora hela kan man konstatera att läget för svensk film ändå är helt okej. Visst skulle det vara roligt se flera konstnärligt utmanande filmer. Men både “Passage” och förra årets vinnare “Paradiset brinner” vittnar om att det fortfarande görs riktigt bra film i Sverige. I väntan på att Ruben Östlunds nya film ”The Entertainment System is Down” ska ha premiär 2026 hoppas vi att det kommer fram flera nya svenska filmskapare som vågar utmana konventionerna. Förhoppningsvis kan framgången för ”Passage” få Svenska filminstitutet att våga satsa på fler filmer med ett eget uttryck. Det skulle svensk film må bra av.