Äntligen vapenvila, men frågetecknen är många.
Vapenvila. Få beslut har varit så efterlängtade de senaste 15 månaderna. Terrorattacken mot Israel den 7 oktober och det följande kriget har skördat över 42 000 dödsoffer, de flesta kvinnor och barn, och lagt stora delar av Gaza i ruiner.
”Gaza är totalt förstört”, konstaterade Jan Egeland, generalsekreteraren för den norska hjälporganisationen NRC, efter ett besök där i november.
En tragedi för alla drabbade människor, och en tragedi för mänskligheten.
Knappast ord från någon som tror på varaktig fred
Det avtal som nu verkar så gott som klart liknar den plan Joe Biden föreslog redan i maj förra året.
Eldupphör. Gisslan som Hamas tagit ska släppas fri, liksom fångar på den israeliska sidan, och Israel ska inleda ett återtåg från Gaza.
Den första fasen, som avtalet berör, ska vara i 42 dagar. Under tiden ska nästa fas förhandlas fram.
Hur stor lättnaden över att en vapenvila kommer till stånd än är finns oändligt många frågetecken.
Israels högerextrema regering verkar till att börja med inte ha godtagit alla detaljer än, och som så ofta i sådana här sammanhang är det i detaljerna problemen sitter.
Men även om Benjamin Netanyahu gör tummen upp är oklarheterna stora.
Kommer Israel verkligen dra tillbaka sin militär, och i så fall under vilka omständigheter? Kan Hamas undvika att hämnas? Vi kommer inte glömma och inte förlåta, sade Hamas nye ledare Khalil al-Hayya igår, onsdag. Knappast ord från någon som tror på varaktig fred.
Kommer Hamas få en roll i återuppbyggnaden av Gaza? Hur ser toleransen för enstaka brott mot vapenvilan ut? Den israeliska regeringens policy att alla väpnade aggressioner ska läggas den palestinska myndigheten till last har tidigare i historien gjort det möjligt för enstaka terrorister att sätta dagordningen.
Helt avgörande blir förstås vad som kommer ut ur förhandlingarna kring fas två i vapenvilan. Den ska börja förhandlas när Donald Trump svurits in som president. Handen upp den som tror att det ökar chanserna till en mer varaktig fred.
Två saker verkar dock alldeles klara redan nu.
Det ena är att Israels groteska övervåld ändå inte lett fram till att dess högerregerings mål är uppnått. Tanken att det bästa sättet att krossa Hamas är att bomba hela befolkningen tillbaka till stenåldern har från början varit felaktig.
Hamas har inte upphört att existera. Kanske leder detta tvärtom till att organisationen blir ännu starkare på lite sikt. Så många unga män som mist sina nära och kära som nu riskerar att radikaliseras. Förra året uppskattade en studie i The Lancet att det verkliga antalet dödsfall i Gaza kan vara över 186 000, om man räknar in de som dött på grund av svält och brist på hälso- och sjukvård.
Det är nog svårt att hitta en bättre grogrund för Hamas.
Det andra man tyvärr måste konstatera är att kriget i Gaza riskerar att för lång tid definiera hur stora delar av befolkningen i Mellanöstern ser på omvärlden.
I sin oförmåga att tydligt fördöma Israels övervåld och till och med fortsätta förse regeringen Netanyahu med vapen har Västvärlden helt uppenbart svikit sina egna ideal om människovärde och mänskliga rättigheter.
Det är befolkningarna i länderna där nere medvetna om, och rent geopolitiskt kan det långsiktigt få större konsekvenser än många andra av vår tids konflikter och krigshärdar.
Ett sätt att undvika den saken är att inte släppa de anklagelser som nu riktas mot Benjamin Netanyahu, eller den arresteringsorder som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har utfärdat mot den israeliske premiärministern.
Det är underbart att se glädjescenerna från Gaza i dag. För första gången på lång tid kan befolkningen där känna en smula hopp. Våga drömma om att återvända till sina hem, utan rädsla för att bomberna ska falla.
Men det är nu det verkliga arbetet börjar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
