Vårdköerna i Stockholm har minskat, inte ökat.
Jag kan såklart inte veta om det var medvetet eller slarv. Rent teoretiskt kan det vara så att Ulf Kristersson inte har tagit sig tid att läsa på ordentligt, och att det var därför han i den senaste partiledardebatten i riksdagen påstod saker om sjukvården i Region Stockholm som helt enkelt inte stämmer.
Men det finns också en annan förklaring – att det inte handlar om ett enskilt misstag utan om en del av ett mönster. Frågan som uppstår då är: varför? Och svaret säger oss att detta handlar om mer än bara sjukvården i Stockholmsregionen.
Det är inga hittepåsiffror utan vårdens egna statistik
I sak handlar det om en mindre och en större osanning.
Den mindre är att statsministern påstod att det nya Mittstyret i Region Stockholm (S, MP och C i samarbete med V) höjt skatten två gånger när sanningen är en gång. Det är ju mest fånigt. Och den typen av fel känns ändå mest som slarv – även om det är märkligt hur faktamissarna alltid tenderar att gå i en viss politisk riktning.
Värre är det med den andra frågan. För statsministern påstod även att vårdköerna har ökat med det nya styret. Men sanningen är den helt motsatta.
Sedan maktskiftet i Stockholm är det nämligen 10 procent fler – inte färre – som får sin operation inom vårdgarantins 90 dagar: Det innebär att andelen ökat 65 första halvåret 2022 till 75 procent under första halvåret 2024.
Den genomsnittliga vistelsetiden totalt i regionen på akutmottagningarna har dessutom kortats med en halvtimme (första halvåret 2024 jämfört med första halvåret 2022). På något sjukhus har den genomsnittliga vistelsetiden för patienterna på akutmottagningen kortats med hela två timmar jämfört med 2022.
Och när det gäller ett verkligt svårt område som barn som väntar över vårdgarantin på behandling hos BUP har den andelen halverats.
Allt detta finns att läsa i offentliga handlingar. Det är inga hittepåsiffror utan vårdens egna statistik. Samma statistik som säger oss att mediantiden till ett första besök i specialistvården var 24 dagar i november i Region Stockholm medan den i M- och SD-styrda Region Skåne var mer än dubbelt så lång: 51 dagar.
Med detta inte sagt att alla problem är lösta eller att Stockholms sjukvård med ens blivit ett Schlaraffenland av lyckliga medarbetare och nöjda patienter. Men utvecklingen går ändå tydligt åt rätt håll.
Så varför står då landets moderate statsminster och tecknar en helt motsatt bild av utveckligen?
Detta rör själva hjärtlandet hos Moderaterna som parti
Den enkla förklaringen är nog att det finns ett politiskt ändamål som helgar medlen. I förra valet förlorade Moderaterna makten i region Stockholm efter sexton år av hårt ideologiskt högerstyre. Irene Svenonius och Filippa Reinfeldts marknadsliberala sjukvårdspolitik för två miljoner stockholmare var tänkt som ett skyltfönster, en fyr mot framtiden.
Men fyren ledde bara till ett grund. Och det nya styret som fick ta över detta sjukvårdspolitikens U-137 efter att stockholmarna fick nog provocerar högern på åtminstone tre sätt:
Rent parlamentariskt är det ett exempel på att det går att skapa en bred koalition från Center- till Vänsterpartiet och ändå få saker gjorda.
Rent ideologiskt är det ett exempel på att du kan ta rejäla steg bort från moderat marknadsdogmatism och i stället hitta pragmatiska lösningar som faktiskt funkar bättre.
Rent väljarmässigt kan det befästa den dramatiska utveckling där Stockholmsväljarna gått från djupblåa till rödgröna på bara något årtionde.
Och allt detta i väljarnas viktigaste fråga, nämligen sjukvården.
Detta rör själva hjärtlandet hos Moderaterna som parti, både ideologiskt och geografiskt. Dessutom hotar det starka kommersiella intressen som tidigare haft mer eller mindre fri dragningsrätt på stockholmarnas skattepengar.
Sjukvården för två miljoner svenskar är viktig i sig. Men i kampen om verklighetsbeskrivningen rörande vad som händer när man styr bort från en sönderkommersialiserad och marknadsstyrd vård som i Stockholm står än mer på spel. Det handlar i grunden om vilken utveckling hela den svenska sjukvårdspolitiken ska ta.
Det är det stora dramat här. Där finns all anledning att inte låta rena felaktigheter få äta sig in i debatten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
