Debatt Inte ens de mest självklara satsningar har genomförts, skriver Mats Wingborg.
Arbetslösheten ligger på 8,5 procent vilket motsvarar drygt 454 000 personer, men arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) viftar undan problemet. I en intervju i DN den 26/1 hävdar han det inte är något fel på regeringens politik.
I själva verket är en av orsakerna att arbetsmarknadspolitiken har förtvinat. Visserligen har Riksbanken också ett ansvar efter att länge ha låtit räntan vara omotiverat hög, men det är samtidigt regeringens uppgift att bedriva finanspolitik för att bekämpa arbetslösheten och på den punkten har regeringen kapitulerat.
Lågt hängande frukter
Inte ens de mest självklara satsningarna har genomförts. Som den tidigare TCO-utredaren Jaan Kolk konstaterar i den digitala tidningen Rörelsen borde en lågt hängande frukt vara att satsa kraftfullt på arbetsmarknadsutbildningar. Enligt Arbetsförmedlingens statistik är för närvarande 375 000 personer arbetslösa. Av dessa deltar endast en procent (cirka 4000) i arbetsmarknadsutbildningar. Kolk anser att antalet borde tiodubblas. Då skulle man närma sig nivåerna från 1980-talet – ett årtionde när arbetslösheten ”bara” låg på strax över tre procent och utbildningssatsningarna var omfattande.
Ett annat välbehövligt förslag från bland andra Stefan Carlén, Handels chefsekonom, är att återstarta Kunskapslyftet som infördes 1997 och som syftade till att ge arbetslösa med kort utbildning möjlighet att skaffa sig en gymnasial utbildning inom ramen för den kommunala vuxenskolan. Utvärderingar visar att satsningen hade en tydlig positiv effekt på sysselsättningen. Svårigheten idag är just att en växande grupp arbetslösa har kort utbildning och befinner sig långt från arbetsmarknaden.
Ungdomsjobb
I en offensiv arbetsmarknadspolitik ingår också fler subventionerade jobb för dem som inte tar sig in på arbetsmarknaden, till exempel arbetslösa med funktionsnedsättningar. Det behövs också satsningar på specifika ungdomsjobb som ett led i en politik för att skapa framtidstro bland unga. En annan avgörande åtgärd är att rusta upp Arbetsförmedlingen. Särskilt viktigt är det att långtidsarbetslösa har en omfattande tillgång till arbetsförmedlare. Försöket att låta privata entreprenörer sköta uppgiften har inte varit lyckad.
Utöver en kraftfull arbetsmarknadspolitik behöver efterfrågan på varor och tjänster öka. Personaltätheten inom vård, omsorg och skola är för låg idag. Sverige behöver också göra stora satsningar på infrastruktur och investera för att klara klimatomställningen. Dessvärre är balansmålet för statsbudgeten för tillfället låst. Regeringen vill dessutom sänka skatterna i ett läge när behovet av ett brett skatteunderlag är stort. Alternativet är en fortsatt kronisk underbemanning inom offentlig sektor och fortsatt hög arbetslöshet.
Pressar de arbetslösa
Regeringens strategier är dock av helt annat slag. Generallinjen är att minska ”stelheten” och ”trösklarna” till arbetsmarknaden genom att pressa de arbetslösa. Det har nyligen skett genom att öka nedtrappningen av a-kassan och aktivitetsstödet. Särskilt hårt kommer detta att slå mot personer med låga inkomster som är arbetslösa i mer än tre månader. Nu säger arbetsmarknadsministern att ”det är för slappt idag” och att pressen på de arbetslösa bör öka ännu mer.
Den återkommande formeln är att lägre ekonomiskt stöd till arbetslösa och sjuka ska skapa ”incitament” som gör att de snabbare kommer ut på arbetsmarknaden. Hittills har den vägen inte varit särskilt övertygande. Som tidigare nämnts har andelen som befinner sig långt från arbetsmarknaden tvärtom ökat. Strategin att försöka knuffa ut fler på arbetsmarknaden genom lägre ekonomiskt stöd har inte heller något slut. Det går alltid att göra ytterligare sänkningar. Den fråga som borgerliga politiker undviker att svara på är hur människor ska kunna försörja sig och leva ett drägligt liv.
I den tidigare citerade intervjun anger arbetsmarknadsminister Mats Persson två förklaringar till att arbetslösheten har skjutit i höjden. Den ena är att Rysslands invasion av Ukraina har skadat världsekonomin. Den andra att Sverige har haft en för hög invandring och att integrationspolitiken misslyckats.
Mats Persson vill fortsätta försumma
Det är förstås sant att Rysslands krigföring har skadat omvärldens ekonomi, men här används argumentet för att skyla över regeringens egen passivitet. Det är också sant att utrikesfödda är kraftigt överrepresenterade bland de arbetslösa, men skillnaderna inom gruppen utrikesfödda är dramatisk. Särskilt hög är arbetslösheten bland dem med kort utbildning, men också bland dem som nyligen kommit till Sverige.
Vidare har utrikesfödda kvinnor svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än utrikesfödda män. I en bemärkelse har ändå Persson en poäng: integrationen har misslyckats när utrikesfödda personer med kort utbildning inte fått tillräckliga möjligheter att utbilda sig i Sverige.
Problemet är att Persson snarast vill permanenta detta misslyckande genom att fortsätta försumma utbildningarna. Att i generella termer skylla arbetslösheten på invandringen är dessutom olustigt och späder på den hätska SD-retoriken. Kärnfrågan är att många arbetslösa har kort utbildning och inte var de råkar vara födda. Därtill är nästan hälften av alla arbetslösa födda i Sverige och sysselsättningsgraden bland utrikesfödda har stigit markant efter pandemin, men det nämner förstås inte Persson.
Säkerhetsrådgivaren Landerholm fick avgå för att han glömt mobiltelefon och viktiga dokument på olika mer eller mindre offentliga platser. Det finns skäl att vara upprörd över hans slarv. Men i jämförelse med den kritik som riktats mot Landerholm är det slående hur tyst det är om regeringens havererade arbetsmarknadspolitik. Det är graverande, arbetslösheten fräter sönder samhället och frågan borde inta en topposition på den politiska agendan.
Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
