Efter att Justin Trudeau meddelat sin avgång som Liberalernas partiledare och premiärminister i Kanada finns det två frontfigurer att bli hans efterträdare: Chrystia Freeland och Mark Carney. Den som väljs ser ut att få fördel av en så kallad game-changer.
”Vad fan angå dej Polens affärer?”, undrade Bellman. Eller som här: Varför intressera sig för ett partiledarval i ett land långt borta?
Jo, för det handlar om Kanada, ett av länderna i mäktiga G7-kretsen. Men också om ett land som kommer att hamna allt mer i blickpunkten efter Donald Trumps tillträde. Hoten om förstärkta gränskontroller och tullar för importerade varor kommer att förstärka den konflikt mellan USA och Kanada som Trump redan satt igång med sitt tal om att Kanada borde bli en amerikansk delstat.
Man brukar tala om politikens game-changers, händelser som i ett slag förändrar väljarnas inställning.
Den liberala parlamentsledamoten Mark Gerretsen skrev i ett inlägg på X att inom ”loppet av en vecka har [den konservative ledaren Pierre Poilievre] förlorat de två saker som hela hans kampanj hängt på under de senaste två åren: Justin Trudeau och koldioxidskatten.”
Liberalerna i Kanada har en del likheter med svenska socialdemokratin, med långa maktinnehav och att de varit mittpunkten som de andra partierna förhållit sig till i kanadensisk politik. Liberalerna har haft premiärministerposten i 84 år sedan år 1900.
Den nu avgående Justin Trudeau blev premiärminister 2015. Det skedde efter att Liberalerna haft några minst sagt kaotiska år, sargat av ekonomiska skandaler och en vilsenhet i de politiska vägvalen. Tydligaste motgången kom 2011 då socialdemokratiska NDP med bred marginal blev det största oppositionspartiet, under karismatiske partiledaren Jack Leytons ledning.
Trudeau, son till den tidigare premiärministern Pierre Trudeau, som i två omgångar satt i 15 år, blev räddaren i nöden, och i tre val har Liberalerna under honom tagit och hållit sig kvar vid makten sedan 2015. Men i de senaste årens opinionsmätningar har partiet legat långt efter det konservativa partiet. Väljarnas romans med den blott 53-årige veteranen Trudeau var över och nu drar han sig tillbaka.
Det krävs nästan ett mirakel om inte Kanadas nästa premiärminister har haft en stor del av sin uppväxt i staden Edmonton i provinsen Alberta, redan är välkänd på världsscenen, har ett på pappret urstarkt CV och har utbildats vid Harvard och i Oxford.
De starkaste kandidaterna att efterträda Trudeau, Mark Carney och Chrystia Freeland, har en allt annat än typisk politisk bakgrund, men klarar av samtliga kriterier ovan.
Mediekändis som blev politiker
Det brukar heta att en journalist kan gå hur långt som helst, bara de har förstånd att sluta i tid. Chrystia Freeland, 56, hade inte planerat att bli politiker. Hon hade en framgångsrik karriär som utrikeskorrespondent och sedan ekonomijournalist och mediechef.
Hon har bott i Ryssland, pratar ryska, ukrainska, franska och italienska. Född 1968 i Alberta i västra Kanada. Föräldrarna skildes när hon var nio och Chrystia växte upp omväxlande med fadern i Peace River, Alberta, och modern i Edmonton. Hon har studerat både på Harvard och i Oxford.
Modern har rötterna i Ukraina, och återvände dit på 90-talet efter den ”orangea revolutionen”. Dit följde också Freeland, först som student på Kievs universitet och sedan som stringer för Financial Times, Washington Post och The Economist i Ukraina, och senare chef för Financial Times i Moskva. Mediekarriären fortsatte med jobb som biträdande chefredaktör på Financial Times i London och The Globe and Mail i Toronto och chefredaktör på Thomson Reuters i New York.
Hon och maken, journalist på New York Times, och de tre barnen bodde på Manhattan, och hade inga planer på att flytta till Kanada. Men hon hade just haft stora framgångar med en bestseller, boken ”Plutocrats – The Rice of the New Global Super Rich and the Fall of Everyone else”. En bok som visade hur ökande skillnader skapade motsättningar i samhället. För tre decennier sedan tjänade den genomsnittlige amerikanske bolagschefen 42 gånger så mycket som den genomsnittlige arbetaren. Nu tjänade de 380 gånger så mycket, skrev Freeland.
Trudeau ville ha med Freeland i sitt team inför valet 2015, och hon övertalades att ställa upp i ett fyllnadsval i en valkrets i Toronto och blev vald. Liberalerna gjorde ett succéval 2015 och fick bilda regering, där hon blev handelsminister.
2017 utnämndes hon till Kanadas nya utrikesminister och fick också med sig förhandlingarna om ett nytt NAFTA-avtal med USA från sin gamla post som handelsminister. Då hade hon dessförinnan förhandlat fram ett nytt handelsavtal med EU.
Avtal trots Trump
Utifrån Kanadas geografiska position som grannen i norr med den enda landsgränsen mot USA är handelsutbytet med USA helt grundläggande för landet. Trudeau och Barack Obama hade inga problem i sin relation, grannländerna emellan. Donald Trump skulle ändra på det.
Trump förklarade som nytillträdd president att NAFTA-avtalet med Kanada var en ”katastrof” och ”det värsta avtal som någon någonsin hade ingått”. I maj 2017 meddelande han att USA avsåg att omförhandla det nära 25 år gamla handelsavtalet NAFTA, North American Free Trade Agreement. Och en tuff förhandlingsrunda tog vid.
”Vi är olyckliga med förhandlingarna och hur det sköts av Kanada”, sa Donald Trump på en presskonferens. Och tillade: ”Vi gillar inte deras representant så mycket”, om Freeland. Det liberalt ledda Kanada som värnar om frihandel ställdes mot ett Trumpstyrt USA med allt starkare protektionistiska drag.
Det blev, trots Trump, ett avtal till slut. ”Ingen minister på en generation har fått ett svårare uppdrag än detta – men du levererade”, sa Trudeau imponerat till sin utrikesminister.
Men på slutet av deras tid i regeringen har det knakat i samarbetet. Freeland som nu både hade posten som vice premiärminister och finansminister drev en stramare finanspolitik kontra Trudeaus tankar om potentiellt valgodis som ”helikopterpengar” till de kanadensiska hushållen. Freeland avgick i december förra året, och till slut gjorde Justin Trudeau det samma.
Men hon väcker inte bara starka känslor hos Trump. Putin stoppade henne som nyvald parlamentsledamot från att resa till Ryssland i mars 2014, efter att hon kraftigt fördömt Rysslands annektering av Krimhalvön och östra Ukraina. Freeland intervjuade själv Putin som Moskvakorrespondent och har kallat honom ”en auktoritär envåldshärskare som är farlig”.
”Jag bodde i Moskva i fyra år och gillade det verkligen, jag har en djup kärlek till det ryska språket och den ryska kulturen. Men det är faktiskt en ära att finnas på Putins sanktionslista”, har hon sagt.
På pappret ser Freeland ut att ha de färdigheter som krävs för att leda ett parti. Att hon inte gillas i Moskva och Washington kan rent av vara en fördel, och i Kiev skulle hon välkomnas som en allierad i Ukraina-kriget.
Men Freeland har kämpat med att relatera till vanliga kanadensares oro över att få ihop ekonomin med inflation och räntehöjningar. Hon blev hånad för att ha försökt visa empati med familjer som kämpar med ekonomin genom att säga att hon själv hade tagit beslutet att säga upp familjens Disney Plus-abonnemang.
Bankiren som kan ta över
Mark Carney, 59, har varit riksbankschef två gånger om i olika länder. Han var chef för Bank of Canada från 2008 till 2013 och för Bank of England från 2013 till 2020. Han har navigerat i tuffa ekonomiska tider, efter att ha hanterat effekterna av 2008 års ekonomiska kris i Kanada, och konsekvenserna av brexit-folkomröstningen 2016, som han menade orsakade skyhög inflation i Storbritannien.
Carney har uppvaktats av många i det liberala partiet i flera år, och sägs ha varit Trudeaus favoritlösning som ny finansminister efter Freeland.
Redan på en presskonferens i juli förra året avslöjade Trudeau att han har fört samtal med Carney ”i flera år nu om att få honom att engagera sig i federal politik”, och tillade att ”han skulle vara ett enastående tillskott i en tid då kanadensare behöver bra människor som tar steget upp i politik”.
Att han dessutom har en hockeybakgrund som spelare och ledare för både Harvards och Oxfords lag är knappast någon nackdel i Kanada.
Efter universitetsstudierna tog han jobb på Goldman Sachs och blev kvar där i 13 år. 2004 till 2007 var han tjänsteman på kanadensiska finansdepartementet. Sedan 2020 har han varit ordförande och investmentchef på Brookfield Asset Management. 2023 utsågs han till ordförande för medie- och finanskoncernen Bloomberg. Välavlönade uppdrag som han nu lämnat. Han har även verkat som FN:s särskilda sändebud för klimatåtgärder och finanser och sa i en nyligen intervju att målet om nettonoll är ”den största kommersiella möjligheten i vår tid”.
Carney har länge avhållit sig från att ge sig in i aktiv politik, men inte varit ovillig att kommentera aktuell politik i intervjuer och tal. Det konservativa partiets ledare, Pierre Poilievre, har redan börjat definiera Carney som den person han ser som sin potentiella framtida motståndare och kallat den tidigare centralbankschefen för ”Carbon Tax Carney”, på grund av hans stöd för Trudeaus impopulära klimatpolitik.
För de konservativa förkroppsligar både Carney och Freeland personer som tillhör en global elit som omöjligt kan förstå vanligt folks villkor. Men liberaler som vill att partiet ska återvända mer åt den politiska mitten håller honom högt, plus att han kommer utan bagaget av att ha verkat under Trudeau.
Nackdelen är att Carney aldrig har varit verksam i politiken och skulle ha en tuff inlärningskurva, och inte sitter i parlamentet.
Båda kandidaterna försöker nu distansera sig från regeringen Trudeau, Freeland kämpar mot koldioxidskatten hon stödde så sent som i december och även Carney vill mildra den skatt han tidigare stött.
Musk stöttar Poilievre
Nästa parlamentsval ska hållas i Kanada senast 20 oktober i år. Men en majoritet i parlamentet kan tvinga fram det redan under våren.
Men först ska det liberala partiet den 9 mars få en ny ledare och strax därefter får Kanada en ny premiärminister. Medlemmar och registrerade sympatisörer får rösta i valet av partiledare.
Den konservative ledaren Pierre Poilievre har i ett par år haft ledning i de nationella opinionsmätningarna, i de senare har avståndet varit en ledning som sträcker sig uppåt 25 procent.
Liberalerna har en rejäl inträdesavgift för partiledarkandidater på 350 000 kanadadollar (motsvarar nära 2,7 miljoner SEK) ett högt belopp för ett kort partiledarrace där strikta valfinansieringsregler förbjuder enskilda givare att bidra med mer än 1 750 dollar (motsvarar 13 400 SEK), och företag är förbjudna att donera.
Pierre Poilievre har länge sett ut att bli Kanadas nästa premiärminister, men att Donald Trump tar plats i Vita huset och att Liberalerna skiftar partiledare kan komma att ändra spelplanen. Att Elon Musk dessutom uttalat sitt stöd för Poilievre kanske inte är ett argument som biter på kanadensarna.
Det finns fler liberala kandidater än Carney och Freeland, men de flesta tycks övertygade om att de två är i en särklass i valet av partiledare och ny premiärminister.
Men kanadensiska media påminner om att den som väljs då riskerar att slå Charles Tuppers rekord som den som hade den kortaste perioden som kanadensisk premiärminister när han tjänstgjorde i bara 68 dagar 1896.
Fast det som såg ut att bli ett givet maktskifte kan nu få en helt annan utgång.
Janne Sundling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
