Donald Trumps hot om att ta över Grönland, om nödvändigt med militära medel, kompliceras av ett försvarsavtal mellan USA och Danmark från 1951, där amerikanarna garanterar att för Danmarks räkning försvara Grönland. Avtalet ger USA enkelt uttryckt fri förfoganderätt över Grönland – en ensidig militär aktion från Trump skulle bryta mot avtalet och tvinga USA att försvara Grönland mot sig själv.
Ett 74 år gammalt avtal, som enligt utrikesministeriet i Köpenhamn fortfarande är i kraft, förklarar varför de flesta politiker i den danska statsledningen tagit förhållandevis lugnt på Trumps hot om militära maktmedel. Grönlands unika geografi utan normal militär och civil infrastruktur gör ön närmast omöjlig att invadera rent militärt och Washington skulle inte uppnå något som man inte redan har idag.
Dessutom säger avtalet att amerikanska och danska militära chefer ska samarbeta för att avvärja ett yttre hot mot ön.
Uppståndelsen efter Trumps uttalande om en möjlig militär aktion mot Grönland, och fortsatta uttalanden i samma riktning, kan förklaras med att varken världens medier eller Trumps medarbetare uppenbarligen har känt till det militära samarbetsavtalet från 1951.
Alexander Gray, stabschef för det nationella säkerhetsrådet i Vita Huset under Trumps första mandatperiod, har under de senaste veckorna förklarat att ”Danmark har inte levt upp till sina skyldigheter att försvara Grönland militärt”.
Men enligt avtalet från 1951 är det istället uppenbart att detta ansvar huvudsakligen ligger på USA:
I artikel II i försvarsavtalet förbinder sig USA att ”stödja Danmark genom att etablera och operera från baser som de två länderna har enats om är nödvändiga för Grönlands försvar och som Danmark inte har möjlighet att etablera och driva ensam”.
Sirius hundpatrull
Danmark har hittills självt inte haft operativa militära styrkor på Grönland, förutom Sirius berömda hundpatrull som rör sig över isvidderna på den norra och nordöstra delen av ön – något som Trump gjorde narr av så sent som en vecka efter sitt tillträde i januari 2025. USA är i dag, genom avtalet från 1951 och ett tilläggsavtal från 2004, den enda militära makten på Grönland, genom flygbasen Thule långt uppe i nordväst.
Basen, som nu heter Pituffik rymdbas, har kapacitet att ta emot bombflyg och attackflyg. Den har dessutom en av Grönlands två djuphamnar för större örlogsfartyg och trupptransportfartyg. Basen byggdes i hemlighet av USA efter andra världskriget.
Genom avtalen har amerikansk militär personal rättighet att fritt röra sig på Grönland. Man har även tillträde till Arctic Command – ett samordningsorgan i huvudstaden Nuuk – som inrättades strax innan marinbasen Grönnedal på södra delen av ön stängdes 2014. Det arktiska kommandot delar dessutom lokaler med det amerikanska konsulatet i Nuuk.
Det grönländska självstyret och den danska regeringen har alltid haft ett ”löpande och förtroligt” samarbete med USA om den amerikanska militära närvaron på ön, enligt det danska utrikesministeriets formulering.
Den mest dramatiska oenigheten mellan parterna inträffade 2014 när ledningen för Thulebasen gav rätten att servera mat på basen till ett amerikanskt företag istället för som tidigare till ett danskt/grönländskt. Regeringen i Köpenhamn begärde förhandlingar och frågan löstes så att restaurangrättigheterna åter ska tilldelas ett danskt/grönländskt företag när det amerikanska företagets avtal går ut.
Förhandlingarna resulterade också i ett gemensamt uttalande där USA, Danmark och det grönländska självstyret betonar ”vikten av detta transatlantiska samarbete för framtida säkerhet och samarbete”. Parterna understryker också att USA, Danmark och Grönland har en lång historia av samarbete grundat på respekt för varandra och ”för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen”.
När uttalandet skrevs under 28 oktober 2020 var Donald Trump fortfarande president i ytterligare tre månader. Då var frågan om ”rättsstatsprincipen” uppenbarligen än så länge viktigare än att genom hot utvidga sitt territorium.
Flygplatserna behärskar ön
USA har enligt det ursprungliga avtalet från 1951 rätt att bygga nya baser var som helst på Grönland där man önskar och amerikansk personal får fritt röra sig mellan sådana baser.
Grönlands geografi gör att den som behärskar flygplatserna också behärskar ön. Några vägar mellan de olika orterna finns inte och större militära örlogsfartyg kan inte gå in till de små hamnarna inne i fjordarna. De enda djuphamnarna är huvudstaden Nuuk och – just Thule.
Trump har flera gånger förklarat att USA behöver Grönland för den ”egna nationella säkerheten och för att försvara västvärldens frihet” eftersom ”ryska och kinesiska fartyg finns överallt kring Grönland” (”are all over the place”).
Några ryska eller kinesiska statsfartyg har veterligt aldrig setts på Grönlands västkust där majoriteten av befolkningen finns. Att ryska örlogsfartyg regelbundet passerar GIUK-gapet mellan Grönlands ostkust, Island och Skottland ut i Nordatlanten har inte mycket med Grönland att göra utan är ett fenomen som pågått sedan kalla kriget.
Danmark har ingen möjlighet att själv försvara Grönland, som är en självstyrande del av det danska kungariket. Man måste helt lita till de amerikanska militära styrkorna och infrastrukturen på Thulebasen, som Donald Trump nu har hotat med att invadera för att ”ta över ön”.
Full militär förfoganderätt
Detta förhållande kan också förklara statsminister Mette Frederiksens ordval när Trump redan 2019 förklarade att han ville köpa Grönland. Då beskrev den danska statsministern förslaget som ”absurt” – hon och hennes stab kände givetvis till försvarsavtalet från 1951 och att Danmark inte har någon möjlighet att praktiskt förhindra ett amerikanskt övertagande av Grönland eftersom Donald Trump och hans landsmän redan är på plats.
Då – 2019 – tycktes Grönlandsavtalet inte vara känt ens bland experter utanför regeringskretsen:
Hans Mouritzen, seniorforskare vid Dansk Institut for Internationale Studier, DIIS, förklarade för den danska tidningen Ræson: ”Avtalet ger USA full militär förfoganderätt över Grönland. Jag har nyss läst det och det är en helt otrolig läsning”.
Detta detaljerade avtal, som reglerar vad amerikansk militär personal, flyg och fartyg får fritt tillträde till på Grönland, är egentligen en fortsättning av Kaufmannöverenskommelsen från 9 april 1941. Den dåvarande danske ambassadören i USA, Henrik Kaufmann, gjorde på eget initiativ en överenskommelse med den amerikanska regeringen om att USA fick fritt tillträde till Grönland för att försvara ön mot Nazityskland. Han skrev på överenskommelsen ”I kongens navn” eftersom regeringen i Köpenhamn inte erkände avtalet och hävdade att Kaufmann var en förrädare. Den danska regeringen var efter den tyska ockupationen 9 april 1940 en tjänstemannaprodukt, helt beroende av den tyska ockupationsmakten.
Men amerikanarna accepterade Kaufmanns ställning och president Franklin D Roosevelt godkände avtalet.
Nytt avtal 2004
Det utvecklade och detaljerade försvarsavtalet mellan Danmark och USA från 1951 om Grönlands ställning var ett praktiskt erkännande av att hotet från nazisterna nu istället hade ersatts av ett nytt sådant från Sovjetunionen.
Så sent som 2004 enades parterna om ett tilläggsavtal där den amerikanska flygbasen Thules ställning regleras i detalj. De olika avtalen har gjort att amerikanarna fritt förfogar över Thulebasen utan att betala någon hyra till Danmark.
Thule har den längsta landningsbanan på Grönland med kapacitet att ta emot strategiskt bombflyg, jakt- och attackflyg. Här sker 3 000 landningar varje år, vilket är nästan lika mycket som på den nya internationella flygplatsen i huvudstaden Nuuk.
Den tidigare största civila flygplatsen på ön, Kangerlussuaq, hette tidigare Søndre Strømfjord och byggdes som en flygbas av just amerikanarna, liksom den nu nedlagda marinbasen i Grönnedal på den södra delen av ön.
I stort sett all militär och civil infrastruktur av större omfattning på Grönland har uppförts av USA.
I Trumps fastighetsvärld har man möjligen rätt att ta tillbaka det man en gång byggt, om portvakten inte tillräckligt snabbt byter trasiga glödlampor.
Anders Hellberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
