Krönika USA:s aggressivt unilaterala säkerhetspolitik kan inte skiljas från den amerikanska technofascismen, skriver German Bender.
Mycket har skrivits om det tal som USA:s vicepresident JD Vance höll i München häromveckan, då han läxade upp det samlade europeiska ledargarnityret och utmålade dem som odemokratiska.
Det är givetvis en löjeväckande anklagelse från en av de högsta representanterna för den högerkonservativa miljardärsklubb som är i full färd med att lika blixtsnabbt som brutalt nedmontera den amerikanska demokratin. Om något borde JD Vance rikta bannorna mot sin egen administration.
Det är alltså inte förvånande att talet skickade en chockvåg genom Europa.
Men det har också inneburit att betydligt färre uppmärksammat vicepresidentens egentliga debut på världsscenen, som skedde på ett internationellt AI-toppmöte i Paris några dagar tidigare. Där höll JD Vance ett tal som hade tydliga beröringspunkter med talet i München, men också andra inslag som borde ha väckt mer uppseende.
Isolationistisk linje
Liksom i München-talet slog Vance an en isolationistisk linje. USA vill diktera villkoren för andra länder, som förväntas anpassa sig till Trump-administrationens intressen och till (vissa) amerikanska företags ekonomiska intressen.
Vicepresidenten inskärpte att EU:s reglering av digitala plattformar, desinformation och AI försvårar USA:s dominerande ställning inom AI och sociala medier. Det vore ett “fruktansvärt misstag” om de europeiska länderna “drog åt skruvarna kring USAs techbolag”.
I klartext menar han var att EU:s skydd av medborgarnas integritet och rättssäkerhet gör det dyrare och svårare för amerikanska företag att härja som de vill utanför USAs gränser.
Det är alldeles riktigt.
Men åligger det Europa att jämna vägen för USAs auktoritära maktanspråk?
Högerlutande européer brukar med internaliserat självförakt säga att ”USA innoverar, Kina kopierar och EU reglerar”. De utmålar bland annat dataskyddsförordningen (GDPR), rättsakten om digitala tjänster (DSA) och AI-förordningen (AI Act) som byråkratiska hinder för innovativa företag som kan skapa ekonomisk tillväxt.
Givetvis är ingen lagstiftning eller byråkrati felfri.
Men det blir alltmer tydligt att EU, som reglerar de amerikanska tech-oligarkernas tillträde till den oerhört attraktiva europeiska marknaden, är det kanske enda betydande hindret för Trump-administrationens eskalerande och alltmer fascistoida imperialism.
Som bland andra Kerstin Brunnberg, Christina Jutterström och Allan Larsson nyligen skrev i DN: ”Den digitala kapitalismen och den politiska makten har gått i förbund på ett sätt vi aldrig tidigare sett. De kallar det yttrandefrihet, men syftet är att trycka tillbaka medier som arbetar efter journalistiska principer, håller sig till fakta och granskar den politiska makten.”
Ett samhällsskick ingen vill leva under
I en relativt nyutkommen bok har Yanis Varoufakis, professor i nationalekonomi och Greklands tidigare finansminister, kallat den framväxande globala regimen ”technofeudalism”. Jag har inte utrymme att utveckla begreppet här, men låt oss säga att det är ett samhällsskick som ingen av oss vill leva under.
Drivkrafterna bakom utvecklingen är delvis skilda och delvis överlappande.
För JD Vance, Donald Trump, Steve Bannon, Stephen Miller och andra inom den högerradikala MAGA-rörelsen, är oreglerad spridning av hat, hot och konspirationsteorier ett politiskt verktyg som stärker den amerikanska kristna högerkonservatismen.
För tech-oligarker som Jeff Bezos, Mark Zuckerberg och Sam Altman handlar det om att öka vinstmarginalerna och säkerställa global dominans inom troligtvis avgörande teknologier som AI och digitala plattformar.
Men vissa har överlappande ambitioner som spänner över politik och ekonomi. Elon Musk är förstås den mest framträdande figuren. Men i kulisserna finns också Peter Thiel, som finansierade JD Vances politiska karriär, och hans affärspartner David Sacks, som Trump utnämnt att leda den amerikanska administrationens AI-politik. (Just dessa tre miljardärer delar pikant nog erfarenheten av att ha vuxit upp under apartheid i Sydafrika.)
Det är högst sannolikt att JD Vances AI-tal i Paris var minst lika förankrat med de sydafrikanska tech-oligarkerna som med Donald Trump.
Och som den svenske IT-säkerhetsforskaren Cal Heath noterat har Trump själv följt upp Vances tal med ett presidentdekret som ”visar på en unilateral och auktoritär agenda” och bland annat är riktat mot EU-regleringar. Heath fortsätter, med en outtalad anspelning på USAs nya säkerhetspolitiska agenda: ”Också i denna fråga ser vi hur Trump lämnar en regelbaserad ordning och uttrycker sig utifrån den starkes rätt.”
Det är skarpt läge nu.
Stänga Starlink för Ukraina
Ett tydligt exempel är att USA nu hotar med att stänga av Ukrainas tillgång till internetuppkoppling via Elon Musks sattelitnätverk Starlink om landet inte ingår ett avtal som ger USA rätt att exploatera Ukrainas naturresurser till ett värde av 500 miljarder dollar.
Det kan inte längre finnas några tvivel om att den amerikanska säkerhetspolitiska doktrin som JD Vance målade upp i München är fullt integrerad med den nya regimens IT-politik.
Bägge handlar om att med alla till buds stående medel tvinga fram amerikansk dominans på avgörande områden och samtidigt låta andra mäktiga aktörer (länder, autokrater eller företag) disponera delar av världen eller av den globala ekonomin som USAs nya härskarklass är mindre intresserad av.
Därför vill USA betvinga EU.
Och därför måste EU vägra.
För att det ska vara möjligt krävs enighet och skarpa motåtgärder. Carl Heath skissat på en lista med åtgärder som är värd att citera i dess helhet:
- Markera en gemensam och tydlig europeisk linje i beskattningsfrågan för digitala tjänster.
- Stå upp för EUs lagstiftning och regelverk och säkerställ en öppen, pluralistisk samhällsdebatt.
- Investera i digital resiliens och kontinuitetshantering. Främja forskning, utveckling och investeringar inom europeiska molntjänster, datahantering och AI, för att minska beroendet av utländska plattformar och därmed stärka Europas motståndskraft.
- Visa politisk solidaritet inom EU för att motverka splittring. När enskilda länder utsätts för amerikansk kritik eller handelssanktioner, behöver övriga EU-medlemmar agera gemensamt.
- Utveckla gemensamma strategier i EU mot desinformation och cyberhot. Auktoritära ledare utnyttjar digitala sårbarheter för att påverka opinionen och stärka sin makt. Genom samordnade insatser skyddas demokratin.
Av yttersta vikt att EU inte splittras
Den förre statssekreteraren Roger Mörtvik har också förordat att den svenska regeringen bör se över den digitala infrastrukturen och ge i uppdrag till ”samtliga myndigheter att analysera beroende och behov av riskminimering avseende tjänster och produkter från USA”.
Detta borde ha gjorts för länge sedan.
Det är bra att allt fler lämnar Facebook, X och andra digitala nätverk som visat sig vara medlöpare till Trump-regeringen. Men nu är det är hög tid för samordnade och multilaterala åtgärder på högsta politiska nivå.
Det är av yttersta vikt att EU inte splittras genom att länder försöker nå bilaterala avtal med USA för att slippa tullar och andra sanktioner. Och att vi inte förleds av tech-lobbyns prat om innovationshämmande reglering.
Reglering behöver förvisso inte vara innovationshämmande. Men i vissa fall är det en oundviklig och beklaglig bieffekt av högre prioriterade och demokratiskt beslutade mål.
Det tycks faktiskt råda relativt bred enighet om den saken. AI-toppmötet i Paris avslutades med en gemensam deklarationom att artificiell intelligens ska vara ”inkluderande, öppen, etisk och säker”. Av de drygt sextio medverkande länderna skrev signerade alla dokumentet.
Utom två: USA och Storbritannien.
German Bender
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
