Film “Goodrich” är en väl berättad historia om föräldraskap. Det tycker Jon Andersson som har sett Hallie Meyers-Shyers nya film som har premiär på fredag.
Konsthandlaren Andy Goodrichs liv vänds på ända när hans fru skriver in sig själv på en avvänjningsklinik för att bli av med sitt tablettmissbruk. Plötsligt är det han som måste ta huvudansvaret för barnen och hemmet, något han tidigare helt överlåtit på sin fru. Han har varit så upptagen med sig själv och sitt jobb att han inte ens märkt av fruns tablettmissbruk.
Keaton är lysande
Andy Goodrich får minst sagt mycket att stå i. Hans nioåriga tvillingar är inte särskilt förtjusta över att behöva umgås med honom eftersom han aldrig varit närvarande tidigare. Dessutom har han det kämpigt med relationen till äldsta dottern Grace, från ett tidigare äktenskap. Grace som till råga på allt är gravid är mest arg på fadern för att han aldrig fanns där för henne när hon var liten. Till råga på allt kämpar konstgalleriet han äger med lönsamheten och hotas av nedstängning. Andy Goodrich får kämpa hårt för att hålla huvudet över vattenytan. Något som illustreras fyndigt på filmaffischen, där Goodrichs ansikte syns halvt täckt av vatten.
Michael Keaton är lysande i huvudrollen som mannen som helt plötsligt tvingas omvärdera hela sitt liv. Nu är det plötsligt han som måste se till att barnen får med sig skollunchen, skaffar sig Halloweenkostymer och klarar proven. Att det var just Keaton som skulle spela huvudrollen rådde det aldrig någon tvekan om, enligt regissören och manusförfattaren Hallie Meyers-Shyer: “Jag skrev det till 100 procent med honom i åtanke, till den grad att om han hade sagt nej, skulle jag ha begravt manuset och mig själv i trädgården”, sa hon skämtsamt i en intervju i New York Times.
Om riktiga människor
Hallie Meyers-Shyer gör också ett mycket bra jobb som regissör och manusförfattare till detta starka relationsdrama/komedi. Hon lyckas undgå de fallgropar som många faller i när de gör den här typen av filmer. Här finns mycket värme och känslor, utan att det blir för sentimentalt eller kletigt. Andy förändras och får nya värderingar, men det betyder inte att allt går bra eller att alla helt plötsligt börjar älska honom. Det illustreras också väl i filmens slutscen som är en känslomässig berg- och dalbana, både för Andy och oss som tittare.
En av 2023 års bästa filmer var Charlotte Wells “Aftersun”. Även den handlar om en komplicerad men varm relation mellan en pappa och hans dotter. “Goodrich” är mer rakt berättad och når långt ifrån samma konstnärliga höjder som “Aftersun”. Det finns dock en hel del likheter. Precis som “Aftersun” är “Goodrich” en mycket väl berättat historia om hur det är att vara barn och förälder och hur de känslomässiga banden kan leda till både glädje och sorg. En film om riktiga människor med riktiga problem. Något vi ser allt för lite av i dag. Inte minst från Hollywood.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
