Hisnande ta upp Hunter Bidens dator i samtalen om fred i Ukraina.
Donald Trump höll ett fascinerande tal till nationen i tisdags natt. 99 minuter och först i slutet kom han in på utrikespolitiken. Ett område där han med revolutionär iver gör vad han kan för att omkullkasta hela den ordning som etablerats efter andra världskriget.
Men talets prioriteringar säger något viktigt om Trump och hans syn på presidentskapet.
För det första sätter han sig alltid själv i centrum. Om det är klinisk narcissism eller inte får andra avgöra, men det verkar troligt. Talet inför kongressen natten till onsdag innehöll fler ”jag” än något liknande tal. Det är han som ska fixa saker. Han som är expert, faktiskt en av världens främsta experter, på allt från byggnadskonstruktion till säkerhetspolitik. Trump ältade också, som vanligt, en rad påstådda oförrätter mot honom själv som tidigare administrationer eller medierna ska ha begått.
Risken är att vi låter oss distraheras av Trumps narcissism och missar avgörande politiska beslut
Det var samma sak när han träffade Ukrainas president Zelenskyj, i det som utvecklades till det mest skandalösa möte som någonsin skådats från Vita huset. Trump träffade en man som under tre år lett sitt land i krig mot Ryssland. Som dagligen riskerar sitt eget liv för att mota en anfallande stormakt. Och Trump talar om Hunter Biden och hans påstådda affärer med Ukraina inför presidentvalet 2020, där Trump förlorade. Hunter Bidens dator och vad undanhållandet av den skapat för problem för Trump personligen ansågs alltså viktig att ta upp i samtalen om Ukrainas säkerhet och naturtillgångar.
Men det finns också en risk här. Trots sin självcentrerade världsbild saknar Trump inte ideologisk kompass, och det verkar som om vice president J.D. Vance bidragit till att göra de ännu tydligare.
Risken handlar om att vi låter oss distraheras av Trumps narcissism och missar avgörande politiska beslut.
Faktum är att även republikanerna verkar göra det misstaget. När Trump nämnde Grönland och sade att ”vi kommer få Grönland, på ett eller annat sätt”, började de skratta. Som om det var ett skämt. Men om det är något man vet vid det här laget är det att Trump menar vad han säger. De flesta bedömare tog hans hot om höga tullar för ett förhandlingsbud. Nu är de införda, med fallande börskurser och en möjlig recession i ekonomin som följd.
Det andra tydliga draget är att hans motståndare ska motarbetas till varje pris. Det spelar ingen roll om han bryter mot demokratiska grundprinciper. Nyligen twittrade han att de universitet och college i USA som tillåter ”illegala” demonstrationer ska få alla sina statliga stöd indragna. Det är de facto en grov inskränkning av studenternas och lärarnas grundlagsskyddade yttrandefrihet. Trump kunde inte bry sig mindre. De är fiender och ska bekämpas.
Det kärnan i den icke-pluralistiska extremhöger som även Sverigedemokraterna är en del av. Eftersom det finns en ”sann” nationell identitet och moral måste allt som inte går i linje med detta stoppas, förbjudas och motarbetas.
Idén att pluralism är något farligt är något han delar med Putin.
Det tredje draget är fixeringen vid invandring och migration. Det vet vi nu, och även om vi ännu inte sett de stora massdeportationer han talar om har drakoniska åtgärder redan vidtagits längs gränsen mot Mexiko.
Det fjärde draget handlar om att han ser USA som ett företag, och som därför ska skötas som ett sådant. I ett USA där skrupelfrihet och rent länge varit en dygd för företagsledare har ett sätt att sköta politiken som verkar gå hem i ett land som länge betraktat företagsledare närmast som profetiska gestalter.
Å andra sidan kan man säga att han också företräder ett väldigt kortsiktigt företagsekonomiskt tänkande. I utrikespolitiken leder detta till att USA:s egenintresse är det enda som spelar någon roll. Alla altruistiska ambitioner anses skada USA eftersom det inte ger en omedelbar ekonomisk intäkt. De flesta tidigare presidenter har även de satt USA:s intresse i första rummet, men de har också (i varierande grad) sett att en stabil världsordning, demokratisk utveckling och stöd till bland annat Nato har gynnat det egna landet. Långsiktigt.
Flera presidenter har också haft en etisk kompass, där faktiska moraliska överväganden spelat in, en linje som ofta får representeras av president Woodrow Wilsons hållning efter första världskriget.
En sådan tanke har aldrig ens slagit Donald Trump. För honom är Ukraina en tänkbar leverantör av jordartsmetaller. Landets möjlighet att berika USA är det enda som intresserar honom i de ”förhandlingar” han kräver av president Zelensky.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
