Anna Danielsson Öberg

Arbetslösheten Trots att fler och fler förlorar sina arbeten saknas kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder från regeringens sida. I stället ökas trycket på de arbetslösa.  Det skriver Anna Danielsson Öberg.

Arbetslösheten fortsätter att öka. I januari redovisade Statistiska Centralbyrån, SCB, en arbetslöshet på 10,4 procent – en ökning med nära två procentenheter på ett år. Visserligen har SCB brasklappen att urvalsproblem kan föreligga, när siffrorna för februari redovisas kan de därför vara lägre. Men det spelar tyvärr ingen roll. Den svenska arbetslösheten är superhög i ett europeiskt perspektiv och visar inga tecken på att minska till europeiska genomsnittsnivåer.

Tunsått med pengar

I början av februari kallade regeringen till presskonferens för att uppmärksamma utvecklingen på arbetsmarknaden. Sverige befinner sig i en långdragen lågkonjunktur var budskapet. 

När arbetslösheten sticker i väg brukar det leda till att regeringar kompletterar sina tidigare arbetsmarknadspolitiska satsningar med nya. I det här fallet var det dock tunnsått med nya pengar.

Förutom 900 miljoner kronor extra för regional yrkesinriktad vuxenutbildning som ska leda till ytterligare 11 000 nya platser fanns ingenting.

Skärper kraven

Det stora numret på presskonferensen var i stället att regeringen skärper kraven av de arbetslösa. Det är för slappt i dag, konstaterade arbetsmarknadsminister Mats Persson (L). Alltför många arbetslösa missköter sitt arbetssökande och gör för lite var hans sammanfattning. Exakt vad de ökade kraven innebär och vad som kan komma att hända med dem som drabbas är dock fortsatt oklart – men ett nytt regelverk ska införas under året. 

Dessutom ska vad som kallas en bidragsreform införas. Den innebär bland annat att ett bidragstak införs. När utredningen som tagit fram förslagen presenterades i förra veckan fick den omedelbart kritik för att vara för långtgående.

Samtidigt visar rapporter och utredningar (och Dagens Arenas egen granskning) att arbetsmarknadspolitiken lider av stora brister. Det är en utveckling som inleddes för många år sedan, men som har förvärrats under de senaste fem åren. De kraftiga neddragningarna av anslagen till Arbetsförmedlingen som skedde 2019, ledde till färre anställda och stängda arbetsförmedlingskontor. Den lokala och regionala kunskapen och behovet av vilken arbetskraft som behövs och efterfrågas försvann därmed. 

Detaljstyr

En annan brist som Statskontoret pekar på i en rapport är att regeringar oavsett färg gärna detaljstyr Arbetsförmedlingen. Det leder till att den expertkompetens som finns på myndigheten får för lite utrymme. Arbetsförmedlingen måste stå stadigare i sin roll som expertmyndighet och göra tydligare prioriteringar. Samarbetet mellan regeringen och Arbetsförmedlingen behöver förändras, enligt rapporten. Ökad ömsesidig tillit behövs. 

En annan undersökning från IFAU visade i höstas att den omdebatterade tjänsten Rusta och matcha har en rad brister. Olika reportage visar också hur arbetslösa upplever att många företag inte är seriösa och inte gör det de ska.

En annan tjänst heter Steg till arbete och erbjuds de som står allra längst från arbetsmarknaden. Enligt en undersökning som tidningen Arbetet genomfört brister de företag som erbjuder tjänsten. Praktikplatser fejkas eller har stora brister. Deltagare får sitta och titta på Youtube-klipp eller se på föreläsningar. Lokalerna som erbjuds är bristfälliga och många gånger saknas handledare. Klagomålen mot företagen strömmar in, enligt Arbetet. Men avtalen med företagen avbryts ytterst sällan.  

Finns förbättringspotential

Att Arbetsförmedlingen inte klarar av att utnyttja sina egna anslag visar också att något är fel. Förra året handlade det om hela 4,3 miljarder kronor som inte kunde utnyttjas och i år beräknas 3,8 miljarder kronor bli över. Samtidigt hävdar regeringen att Arbetsförmedlingen borde öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning – dock utan att ange hur det ska gå till.

Mer personal till Arbetsförmedlingen, mindre styrning från regeringen och mer kontroll av företagen som tagit över förmedlingsverksamheten skulle kunna vara några sätt att förbättra arbetsmarknadspolitikens funktionssätt. Det och fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder borde öka sannolikheten att fler får jobb. Däremot är det högst oklart hur ökad press på de arbetslösa ska leda till minskad arbetslöshet.

Anna Danielsson Öberg