Gränserna verkar ha flyttats för vad som går att göra utan konsekvenser.
I slutet av förra veckan skrev president Donald Trump en order om att skapa en valutareserv för bitcoin.
Bara några dagar tidigare hade han slagit fast att USA ska skapa en reserv av flera kryptovalutor, bland annat Solana.
Flera kritiker har hävdat att detta är korruption. I höstas lanserade både Donald och Melania Trump egna kryptovalutor som är länkade till Solana och båda väntas tjäna enorma summor på att den amerikanska staten nu ställer sig som garant för den och flera andra kryptovalutor.
Andra rapporter har pekat på det faktum att familjen Trumps kryptoföretag köpte krypto för miljontals dollar timmarna innan Trumps installationstal i januari. Ett tal som innehöll målsättningen att USA ska bli världsledande i kryptovalutor, vilket gav alla dessa valutor en skjuts uppåt.
Det är på ytan obegripligt varför inte utrikesministern gjort detta
Tydligare kan inte ambitionen bli, detta att använda världens mest betydelsefulla förtroendeuppdrag för att berika sig själv.
Eller som Trumps tidigare medarbetare Anthony Scaramucci uttryckt saken: ”Vi går in i korruptionens tidevarv nu”.
Mot den här bakgrunden framstår utrikesminister Maria Malmer Stenergards försyndelse som en mindre förseelse. Under sin tid som migrationsminister köpte Malmer Stenergard aktier för 10 000 kronor i det svenska företaget Mildef. En månad senare deltog hon i regeringens beslut om att ge försvaret befogenhet att köpa stridsfordon. Ett beslut som gynnade Mildef och ökade värdet på ministerns aktier.
Små summor. Men principiellt finns det stora likheter här.
Det är inte exakt samma sak, men i gränslandet. Och antingen är detta utomordentligt korkat eller också osedvanligt förslaget gjort av ministern.
Oberoende av vilket är det olämpligt.
Tyvärr finns det en del som tyder på att gränserna för vad politiska makthavare kan och anser sig få göra har flyttats på senare år.
Det finns ju rekommendationer för hur ministrar bör agera när det gäller aktier, och en av dessa är att de bör flytta besluten över aktierna bort från sig själva. Lägga innehavet hos en förvaltare.
Det är på ytan obegripligt varför inte utrikesministern gjort detta.
Men kanske beror det just på att vi just ni, i realtid, ser hur moralen är på väg att krackelera.
Bara under de senaste månaderna har vi sett flera andra exempel på beslut gränsande till korruption, inte minst på utnämningsområdet.
Anna Kindberg Batras lapp i receptionen för att kunna ge sina kompisar toppjobb på Länsstyrelsen i Stockholm är väl känt vid det här laget.
Andra exempel är när liberalernas riksdagsledamot Anna Starbrink fick jobb som överdirektör för MSB en vecka efter att hon lämnat in sin ansökan, nio månader efter att ansökningstiden hade gått ut. Det fanns 56 andra sökanden, flera väl meriterade. Eller när den moderata regionpolitikern Irene Svenonius fick jobbet som överdirektör för Statens fastighetsverk, utan att tjänsten ens utannonserades. Enligt tidningen ETC ska hon ha skrivit en ansökan i ett mail på två meningar
Sen var jobbet hennes.
Någon kanske invänder att alla regeringar gjort så här, så varför bli upprörd nu?
Kanske för att det är ett tveksamt beteende oberoende av vem eller vilka som har det. Kanske för att den här Tidö-regeringen gjorde en stor sak innan valet 2022 av att de inte tänkte göra just så här. Men sedan sitter man där med makten, och har den där kompisen som inget hellre vill än att byta jobb.
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan 2022. Inte minst har Donald Trump åter förflyttat gränserna för vad som är möjligt att göra i politiken utan att det får konsekvenser.
Ska vi gå med på att det blir så även i Sverige?
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
