Eurovision 2025 Värdlandet i år är neutralt och tävlingen ska vara opolitisk. Men genom åren har Eurovision blivit en arena för politiska budskap. Idéhistorikern Andreas Önnerfors tror att det i år kan handla om en europeisering av tävlingen.
– Man kanske till exempel tar avstånd från låtar som låter amerikaniserade för att visa på europeisk enighet, säger han.
I helgen avgjordes Melodifestivalen och vilka som ska ställa upp i årets Eurovision. Det var den finlandssvenska gruppen KAJ som vann med bidraget ”Bara bada bastu”. Festivalen drar igång om två månader i Basel, Schweiz. Men även om värdlandet är neutralt och tävlingen ska vara opolitisk, har Eurovision flera gånger blivit en arena för politiska budskap.
Andreas Önnerfors, docent och professor i idéhistoria vid Linnéuniversitetet, menar till och med att det är naivt att kalla Eurovision opolitiskt.
– Självklart är den politisk. Man kan inte tänka sig att en tävling, som är Europas äldsta live-television i samverkan med europeisk public service, inte är det. Sen beror det lite på vad man lägger in i begreppet. Den är ju inte partipolitisk eller ideologisk, utan det handlar mer om soft politics, kulturpolitik med mer eller mindre subtila budskap, säger Andreas Önnerfors.
Starten för revolution
Sedan tävlingens begynnelse 24 maj 1957 har flera av bidragen berört olika politiska ämnen. Allt från samkönad kärlek i tider då det var kriminaliserat i flera europeiska länder, till folkmord och geopolitiska konflikter. Det portugisiska bidraget 1974 ”E depois do Adeus”, av Paulo de Carvalhos, kom förvisso sist i det årets Eurovision men kom att användas som hemlig signal för starten på en revolution i Portugal samma år, Nejlikerevolutionen.
– Den spelades på radio sent på kvällen för att signalera att revolutionen hade börjat. Det hade ju ingenting med Eurovision att göra, men låten har ändå fått politisk betydelse, säger Andreas Önnerfors.
Han framhåller att tävlingens arrangör EBU, Europeiska radio och TV-unionen, har förbjudit artisterna att öppet ta ställning för politiska ideologier och att bära politiska symboler. Men det har inte hindrat dem från att ibland smyga in sådant på scen.
– Förra året hade den schweiziske artisten Nemo smugglat in de ickebinäras flagga på scen, och den svenske artisten Eric Saade hade en palestinasjal omvirad runt handleden. Det strider egentligen mot reglerna. Sen har Ukraina gjort sig lustiga över Ryssland i flera låtar, säger Andreas Önnerfors.
Etnisk rensning och ockupation
2016 vann till exempel ukrainska artisten Jamala med låten 1944 som handlar om Josef Stalins deportation och etniska rensning av krimtatarer. Låten sågs som direkt riktat mot Ryssland och som kritik mot deras annektering av Krimhalvön 2014.
Även Georgiens bidrag 2009 ”We Don’t Wanna Put In” var en kritik mot Ryssland som året innan ockuperat de georgiska regionerna Abchazien och Zhinvaliregionen/Sydossetien. EBU uppmanade Georgien och artisten Stephane and 3G att ändra låttexten, men landet drog sig i stället ur tävligen.
2013 väckte den finska artisten Krista Siegfrids bidrag ”Marry Me” stor uppmärksamhet. I slutet av framträdandet kysste hon en av de kvinnliga bakgrundsdansarna. Detta var en protest mot att samkönade äktenskap då var förbjudet i Finland (sedan 2017 är det tillåtet).
– Det har varit flera sådana exempel där Eurovision så att säga blivit LGBTQ+- communityns lägereld, säger Andreas Önnerfors.
Ryssland startar egen musiktävling
Förra året blev Eurovision ett väldigt politiskt laddat event, påpekar han. Israels medverkan väckte stora protester och demonstrationer i Malmö, där tävlingen hölls. Men i år tror Andreas Önnerfors inte att kriget i Gaza kommer att bli lika uppmärksammat. I stället kan det bli fokus på starkare europeisk enhet, spekulerar han.
– Vi vet inte hur konflikten i Ukraina utvecklas, det kommer förstås ha stor betydelse. Men det kan bli att vi ser en europeisering. Man kanske till exempel tar avstånd från låtar som låter amerikaniserade för att visa på europeisk enhet.
Andreas Önnerfors lyfter också att Ryssland kommer att återuppliva deras egen version av Eurovision, Intervision, i år. Den kommer att kontrolleras av regimen och ska, enligt ryska senatorn Lilija Gumerova, inte lyfta ”falska värderingar, främmande för normala människor”. Nära 20 länder uppges ha anmält intresse, bland annat Brasilien, Indien, Sydafrika och Kina. Sedan 1994 har Ryssland varit med i Eurovision men uteslöts ur tävlingen 2022, efter invasionen av Ukraina.
– Intervision kan ses som ett svar på vad Ryssland anser vara västerlandets dekadenta tävling. Nu kommer det att finnas två versioner av Eurovision, vilket ytterligare visar på splittringen i Europa. Det här kan bli en återgång till den hårdare stämningen under Kalla kriget, där de uppdelade regionernas kulturpolitik får en direkt koppling till tävlingen, säger Andreas Önnerfors.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
