Debatt Forssmeds förslag om existentiell hälsa är illa genomtänkt.
Målet för svensk folkhälsopolitik är att skapa förutsättningar ”för en god jämlik hälsa i hela befolkningen”. Den ohälsa som ska bekämpas brukar delas upp i fysisk och psykisk ohälsa som ofta hänger ihop.
Dessa två former av ohälsa förstärker ofta varandra, men kan också uppträda var och en för sig. Att båda kategoriseras som ohälsa beror på att de skapar smärta, lidande och känslor av olust eller att centrala kroppsliga funktioner är nedsatta.
Nu tycker socialminister Jakob Forssmed (KD) att ytterligare ett hälsobegrepp bör införas. Han menar att det offentliga samhället också bör främja existentiell hälsa. På regeringens uppdrag har han därför låtit Folkhälsomyndigheten ta fram utredningen ”Existentiell hälsa och folkhälsa”, som presenterades i förra veckan. I den slår myndigheten fast att existentiell hälsa är svår att definiera men bland annat handlar om frågor kopplade till meningen med livet, hoppfullhet och optimism samt upplevelse av förundran och andlig styrka.
Svajiga slutledningar
Känslan av meningslöshet brukar ofta beskrivas som både en orsak till och en följd av fysisk och psykisk ohälsa. Så är det sannolikt för många. Det betyder dock inte att känslan av meningslöshet i sig bör beskrivas som en försvagad existentiell hälsa. Det är snarare en av många faktorer som kan skapa fysisk och psykisk ohälsa. Sambanden är inte heller automatiska. Sverige är ett sekulärt land där många invånare inte har en bestämd uppfattning om livets mening, men det finns faktiskt ingenting som tyder på att det har bidragit till att försämra människors hälsa.
Stringensen i tankegången kring själva begreppet är minst sagt svajig. Det existerar en rad faktorer som ökar risken för fysisk och psykisk ohälsa, men det är skillnad på vad som orsakar ohälsa och vad som är ohälsa. Den distinktionen saknas i utredningen. Vad som beskrivs som typiskt för existentiell hälsa är snarast ett antal faktorer som ofta bidrar till fysisk och psykisk hälsa. Utredningen konstaterar exempelvis att umgänge med djur kan skapa tröst och mening (specifikt nämns hundar, katter, hästar och höns). Så är det förstås för många, men inte för alla. När de goda effekterna ska förklaras är det fullt tillräckligt att referera till positiva effekter på den fysiska och psykiska hälsan. Talet om den existentiella hälsan blir därmed överflödigt. Eller uttryckt på ett annat sätt, existentiella funderingar är avgörande för människan, men även om de präglas av grubbel och svartsyn är det i sig inte ett sjukdomssymptom.
Sjukförklara känslor av tvivel?
Intressant nog nämner inte utredningen begreppet existentiell ohälsa utan enbart existentiell hälsa. Det verkar snurrigt. Om det existerar existentiell hälsa borde det väl också existera existentiell ohälsa? Men skälet till att uttrycket undviks är att ihåligheten i resonemanget då skulle bli ännu mer tydligt. De flesta anser förmodligen att det vore orimligt att den offentliga vården skulle ta emot och behandla patienter som varken lider av fysisk eller psykisk ohälsa, men av existentiell ohälsa. Det vore att sjukförklara känslor av tvivel, osäkerhet och brist på mening.
Tvärtom, skulle många hävda, utgör sådana känslor något ytterst allmänmänskligt. Ännu värre vore om existentiellt tillfrisknande skulle definieras som att tvivlen skingras och patienten reservationslöst börjar tro på någon av de många teorier och idéströmningar som utlovar optimistiska svar på livets gåtor.
Slösa bort skattepengar
Kristdemokraterna, som socialminister Forssmed företräder, bildades en gång för att försvara kristendomens ställning. De ursprungliga ansatserna har med tiden blivit alltmer uttunnade. Även partiets humanitära approach har skurits i strimlor. Se bara på det tidigare försvaret av biståndet eller barns rätt till återförening med sina familjer i samband med migration. Syftet med Forssmeds utspel är antagligen att konstruera ett förslag som åtminstone i viss mån sätter partiets påstådda andlighet på den politiska kartan. Kanske är förhoppningen att kyrkan ska få en ny uppgift.
Förslaget att existentiell hälsa bör främjas är emellertid illa genomtänkt och utredningen från Folkhälsomyndigheten svårbegriplig, trots sitt korta format på endast 39 sidor. Det vore allvarligt om den ledde till att sjukvården eller andra offentliga myndigheter fick i uppdrag att motverka existentiell ohälsa. Det skulle slösa bort skattepengar som kunde användas till bättre uppgifter, som att motverka den stora ojämlikheten i hälsotillstånd. I värsta fall kan statliga initiativ om existentiell ohälsa bidra till en totalitär hållning, där vissa idéströmningar blir bannlysta därför att de anses vara hälsovådliga.
Mats Wingborg, journalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
