Visst är det härligt om de 3 500 Saab-anställdas varannandagsfrossa – ena dagen nedlagd, andra dagen efterfrågad – nu skulle vara över. Men det var något kusligt över Maud Olofssons presskonferens i går om att den holländska sportbilstillverkaren Spyker tar över Saab. Hon sa att regeringen har velat ha en långsiktig lösning. Är Spyker verkligen den lösningen? Även med bästa vilja i världen tycks det snarare vara en som kan mildra missnöjet med regeringen. När de fyra miljarderna i lån från EU, som regeringen har garanterat, tar slut om ett år eller två – vad händer då?
Olofsson hade fräckheten att säga att har Saab varit högsta prioritet för regeringen. Fräckt, med tanke på att hennes chef, Fredrik Reinfeldt, för ett år sedan sa i SVT:s Agenda att Saab är ingenting att ha, för ingen vill köpa några Saab-bilar. Om Saab är högsta prioritet borde fordonsindustri-Sverige ha stöttats. Dess komponentföretag fick visserligen undsättningslån, men villkoren var så hårda att inte ett öre har betalats ut.
Om Saab varit högsta prioritet skulle miljarder satsats av samhället i ny miljöteknik i bilarna. Men bara 60 miljoner kronor av skattebetalarnas medel, en spottstyver i de stora sammanhangen, har gått till utveckling av elbilsteknik.
Maud Olofsson låtsades i går var intresserad av att det skulle gå bra för Saab. Trots lånegarantierna till Spyker tycks hennes verkliga prioritering vara skattesubventionerade städjobb framför skattesubventionerade industrijobb.
BE
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
