Ett av Vita husets främsta mål under Donald Trump tycks vara att kväsa den akademiska friheten. På det här området, liksom på andra, borde ingen egentligen vara förvånad. Trump och Vance gör bara vad de länge sagt att de ska göra.
Redan 2021 höll vice presidenten J.D. Vance ett avslutningsanförande på en konferens med the National Conservatism Conference, där han slog fast att den konservativa rörelsen i USA måste betrakta universiteten som sin fiende. Han sade att det finns så många professorer där ute som motarbetar det Trumps folk uppfattar som sanningen, och tillade:
”Om vi ska kunna göra det vi vill göra för vårt land och för de människor som bor i det, måste vi ärligt och aggressivt attackera universiteten.”
Exakt det som nu händer.
Och som med allt annat när det gället Donald Trumps presidentskap händer det med en hastighet som nästan ingen hänger med i.
Det är en del av strategin. Innan någon hunnit analysera den senaste presidentordern kommer en ny, lika omvälvande.
Förbud mot ord
Ett av de senaste utspelen handlar om att förbjuda ord. Jo, ni läste rätt. Samma administration som nyligen hävdade att Europas största problem är bristande yttrandefrihet har gjort en lång lista med ord som inte längre är tillåtna i myndigheternas kommunikation eller för den som vill få pengar till ett forskningsprojekt eller liknande. Bland orden återfinns sådana som ”privilegium”, ”antirasism”, ”klimatkris”, ”aktivism”, ”jämlikhet”, ”etnicitet”, ”hbtq” och – fascinerande nog – ordet ”kvinna”.
Tidigare har i dagarna också beslutat att helt lägga ned det federala utbildningsdepartementet, som bland annat gett stöd till studenter från grupper som inte är så representerade i den högre utbildningen, bland annat funktionshindrade. Beslutet måste dock godkännas av kongressen så frågan är öppen.
Trump har även hotat alla universitet och college som vill ha federala pengar (vilket alla behöver) med att dra in bidragen om de inte följer hans politiska agenda, vilket inkluderar att stoppa alla former av politiska manifestationer på campusområdena.
Förra fredagen annonserade administrationen att 52 universitet skulle granskas, som ett led i jakten på alla program som handlar om mångfald, klimatarbete och andra saker Trump och Vance betraktar som styggelser.
J.D. Vance har även sagt att universitet som vill kvalificera sig för att få anslag från den federala staten måste bli ”mer öppna för konservativa värderingar”.
Tydligare än så kan ambitionen att styra akademin politiskt inte uttryckas.
Hårdast drabbat är det anrika Colombia University i New York, som fått svindlande 400 miljoner dollar i statligt stöd indraget för att de inte stoppat pro-palestinska demonstrationer.
Joan Scott, historiker och medlem i ”The academic freedom committee of the American Association of University Professors” menar att detta till och med är värre än det akademin upplevde under McCarthyerans jakt på kommunister på 1950-talet.
Alla vill till Harvard
Det är i nuläget svårt att överblicka konsekvenserna av den förda politiken, men helt klart är att Trump och Vance äventyrar USA:s ställning som kunskapsnation.
USA har under flera decennier haft några av världens allra bästa och mest meriterade akademiska institutioner.
Sex amerikanska återfinns regelbundet på topp tio-listorna över världens bästa universitet.
Att just amerikanska universitet rankas så högt är ingen slump. Det beror på två saker. För det första den akademiska friheten, en tradition som etablerades för över 100 år sedan. År 1900 sparkades ekonomiprofessorn Edward Ross för ett antal kommentarer han fällt om bland annat asiatiska gästarbetares villkor inom verksamheter ägda av universitetets sponsorer. Det utlöste en våg av protester för akademisk frihet. Kombinerat med en rad lagar under samma period, som flyttade utnämningsmakten från styrelserummen till universitetens ledningar, ledde det till den tradition som präglat amerikanska universitet sedan dess.
Det andra steget kom under tiden runt andra världskriget, när universiteten fick ta emot och ansvara för att under stor frihet använda de federala anslagen till forskning.
Tidningen The Atlantic konstaterar att detta sammantaget gjort att universiteten i USA fungerar som magneter för studenter och forskare från hela världen.
Fråga nästan vilken student som helst i världen. Drömmen är Harvard, Princeton, Berkeley eller något av de andra stora amerikanska lärosätena.
Så har det i alla fall varit.
Men kanske inte så länge till.
Och som med alla andra steg mot en auktoritär värld som nu tas behöver vi förstå vad som händer.
För att öka moståndskraften. Om samma politik skulle bli verklighet här hemma.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
