När stora grupper haft samma inkomst i 30 år, då väljer Svantesson att utöka rotavdraget.
Kaffe för 150 kronor kilot är – även om det svider i plånboken – inte problemet. Det är de lägsta inkomsterna som måste upp, men ändå lägger regeringen fyra miljarder på höjt rotavdrag.
Vecka 12 går mot sitt slut och därmed också den riksomfattande bojkotten av matjättarna. Om folk kommer att fylla skafferiet igen på måndag eller om man faktiskt lyckats handla hos alternativa butiker återstår att se. Hursomhelst kan man konstatera att stigande priser och miljardvinster blir bra rubriker och eldar upp massorna, men någon långsiktig lösning på att folk faktiskt inte har råd med mat har inte presenterats.
För att kunna ge en rättvisande bild av inflationen, som mäts genom konsumentprisindex (KPI), gör Statistikmyndigheten SCB årligen enkätundersökningar över hushållens konsumtion. Målet är att få fram en varukorg som speglar ett genomsnittligt hushålls konsumtion. För 2025 är de tre största grupperna i korgen boende (25,1 procent), livsmedel och alkoholfria drycker (13,9 procent) och transport (13,2 procent).
Det som behövs nu är att klyftorna minskar genom att de lägsta inkomsterna ökar
Ett genomsnittligt hushåll lägger alltså knappt 14 procent av konsumtionsutgifterna på mat, en andel som legat ganska stabilt ända sedan mitten av 1990-talet. Varugruppen livsmedel och alkoholfria drycker har sedan dess utgjort mellan 13 och 15 procent av varukorgen. Så har det dock inte alltid sett ut. Under 1950-talet gick 30 procent av den disponibla inkomsten till livsmedel, för att sedan successivt sjunka till 1990-talet och därefter ligga konstant.
Sedan 1990 har matpriserna i genomsnitt stigit med knappt två procent om året. Den genomsnittliga inkomsten har under samma period stigit med 3,3 procent per år, alltså mer än matpriserna stigit. Men, och det här är viktigt, både varukorgen och de genomsnittliga inkomstökningarna är ju just genomsnitt.
Varukorgen ser självklart olika ut från hushåll till hushåll, men generellt kommer den med lägre inkomst lägga en större andel av inkomsten på mat. Över tid är detta inget problem så länge inkomstutvecklingen ser någorlunda lika ut i alla inkomstgrupper.
Så är dock inte fallet, utan det vi ser nu är konsekvensen av växande ekonomiska klyftor.
Den tiondel av befolkningen med lägst inkomster har sedan 1991 haft en genomsnittlig inkomstökning på mindre än en procent per år. Matutgifter har alltså tagit en allt större andel av inkomsten, samtidigt som hyror och annat man inte kommer undan har fortsatt att stiga i pris. För alla övriga grupper har inkomsterna som minst stigit med tre procent om året. Det som behövs nu är att klyftorna minskar genom att de lägsta inkomsterna ökar.
Bostads- och barnbidragen måste höjas. Arbetslösheten måste ned. Pensionerna måste bli högre. Det är ekonomisk politik som kan genomföras idag. Istället väljer Elisabeth Svantesson att höja rotavdraget för över 4 miljarder, mer än vad bostadsbidraget kostar i dag.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
