Jim Arkedis, som jag nämnde på bloggen 3/11, slapp käka upp sin petflaska med vatten. Barack Obama vann.
Varför var han så bestämd i sin prognos?
I går fick jag lyssna på en av hans vänner, Mike Mochella, som hade en huvudförklaring till valutgången, demografin.
Det handlar om den växande gruppen spansktalande invandrare, som via olika servicejobb är oumbärliga för att hålla USA rullande. Den här gruppen röstar nästan alltid demokratiskt, och där har Mitt Romney bränt sina kort genom utspel om att begränsa immigrationen.
Mochella talade om en närmast ödesbestämd utveckling. Om demokraterna behåller greppet om rösterna från latinos, unga kvinnor och de yngsta väljarna, väntar några decennier av demokratisk dominans i valen.
De kloka personerna inom republikanerna inser förstås att det är kört om kärnan av deras röster domineras av vita, äldre män på landsbygden. Förutsättningar finns därför för en stor uppgörelse över partigränserna om en liberal immigrationspolitik, menade Mochella.
En annan intressant öppning är att det blev ja i den kaliforniska folkomröstningen om att beskatta de allra rikaste mer för att slippa stänga ett antal skolor, som jag nämnde på bloggen 2/11.
På kabel-TV-kanalerna de senaste dagarna har det också snackats mycket om att man måste beskatta de allra rikaste mer för att göra de 600 miljarderna i kommande federala besparingar trovärdiga.
Vi får se om Obama har det politiska modet. Utgången av folkomröstningen i Kalifornien borde ge honom råg i ryggen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
