Att inte skaka hand med motsatt kön utanför familjen, är en tradition som framkallar hårda reaktioner. Först var det en ung kvinnlig programledare som vägrade ta en äldre manlig ekonom i hand. Nu är det en arbetssökande man i Älmhult.
Tingsrätten dömde förra veckan Arbetsförmedlingen att betala den handskaksvägrande mannen skadestånd. Efter att han på en anställningsintervju hälsat genom att lägga handen över hjärtat, inte ta verkstadsföretagets chef i hand, beslutade AF att stänga av honom från aktivitetsstödet. Han uppför sig fel, alltså ska han inga bidrag ha, verkar de ha resonerat. DO reagerade och tog upp fallet som ett om diskriminering.
En som reagerade hårt var författaren Lena Andersson i DN där hon påpekade att mannens ovilja att ta en kvinna i hand hänger samman med en större struktur av könsapartheid: "Mannen i fråga är diskriminerad om han inte får könsdiskriminera. Det är helt förvridet."
Men problemet som DO angrep var ju inte att företaget valde att anställa en annan – som antagligen hälsade på sedvanligt manér. Man kan tänka sig en hel del jobb där män eller kvinnor som vägrar skaka hand diskvalificerar sig själva. Nej, det var Arbetsförmedlingen som gjorde fel när de stötte ut mannen ur aktivitetsstödet. Staten bestraffade honom.
Den här typen av konflikter börjar bli många i Europa. I Frankrike har man redan förbjudit vanlig enkel huvudduk – hijab – på skolelever. Nu försöker vänsterns och högerns ytterfalanger förbjuda ansiktstäckande slöja i offentliga lokaler som tunnelbana, sjukhus och vallokaler.
Jag förstår hur franska kommunister resonerar. Jag förstår hur Lena Andersson resonerar. I båda fallen angriper de uttryck för ett system där män förnekar kvinnor lika rättigheter. Men innebär det att man alltid ska förbjuda, bestraffa och bannlysa?
Det finns en längtan efter de enkla svarens politik där man löser alla dessa konflikter med entydiga abstrakta principer. Men är det möjligt? Måste man inte i stället söka rimliga lösningar på varje konflikt? Sådana där man i offentlig debatt väger samman olika strukturella maktaspekter, principer om mänskliga rättigheter och pragmatiska förhandlingsvägar som gör att människor trots konflikter kan fortsätta leva i samma städer.
Svaren man landar i kan bli inkonsekventa. Som att vara mot lagstiftat burkaförbud men för polygamiförbud. Eller att vara för stenhårt förbud mot könsstympning av flickor, men dra slutsatsen att pojkars omskärelse kan finansieras av offentlig sjukförsäkring. Samhällen utan motsägelsefulla mönster är omänskliga. Att berövas arbetslöshetsstöd när man respektfullt vägrar skaka hand är ungefär lika smart som att försöka förändra världen med ett järnrör.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
