Finns det några alternativ till de växande klyftorna mellan dem som har förmånliga privata socialförsäkringar eller avtalsförsäkringar å ena sidan, och dem som får nöja sig med den allmänna försäkringen, som numera bara ger ett bottenskydd?
Gör om ATP-tricket, manar den tidigare socialministern Anna Hedborg i en artikel i senaste numret av tidskriften Tiden. Innan vi fick den allmänna tjänstepensionen (ATP) hade ju tjänstemännen bra avtalspensioner, medan arbetarna fick nöja sig med magra folkpensioner. ATP-tricket var att samma generösa villkor – ett visst antal procent av den tidigare löneinkomsten i pension – skulle gälla lika för alla.
Det är ett tankeväckande inlägg Hedborg gör. Inte minst reder hon pedagogiskt skickligt ut vad som skiljer en försäkring från ett bidrag. Trots namnet är föräldraförsäkringen inte en försäkring mot risker, utan ett typiskt bidrag finansierat via skattsedeln, därför att det anses vara ett samhällsintresse med goda uppväxtvillkor för barnen.
En försäkring betalar däremot individen solidariskt själv för att kunna gardera sig mot risker, som sjukdom eller arbetslöshet, som de flesta enskilda inte själva skulle klara av ekonomiskt. De svenska socialförsäkringarna var i princip – innan de urholkades av att de flesta hamnat över inkomsttaket – ett väldigt finurligt sätt att omfördela mellan rika och fattiga, effekter som också trubbats av när välavlönade på senare år skaffat sig egna försäkringar.
Anna Hedborgs artikel i Tiden saknar direkta påhopp på högerregeringens försök att slå sönder socialförsäkringssystemen. Men den uppmärksamme läsaren har inga svårigheter att på egen hand – med hjälp av hennes argumentation för försäkringsidén – inse vad grundfelen är med Reinfeldt & Co:s politik.
"Förändrade villkor upplevs med rätta av de försäkrade som brutet krontrakt", skriver Hedborg och läsaren förstår att det är precis vad som skett med sjukförsäkringen. Det är fel att "försäkringsmässighet" bara råder på marknaden, undervisar Hedborg. Det kan läsas som en icke uttalad polemik mot de nya a-kassereglerna, där de som behöver mest trygghet får betala högst avgift.
I stället för att som nu rika och fattiga lever på helt olika trygghetsnivåer, skulle sammanhållningen i samhället öka med ett enhetligt, solidariskt system, menar hon.
Anna Hedborg är, som borgerliga Sydsvenskan skrev i en ledare häromdagen, "något angeläget på spåren". Tyvärr handlar mycket av debatten om att hundägare ska få skatteavdrag för hjälp med att rasta hunden, medan de verkligt avgörande trygghetsfrågorna nästan inte finns med på dagordningen. Det imponerar inte.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
