Sverige har blivit ett samhälle som värnar system i stället för medborgare. Människor flyttas från en myndighet till en annan. Ingen tar helhetsansvaret och försöker hålla ihop samhället och människorna i det.
Detta är det sjuka Sverige av i dag:
En deltidsarbetande hade tidigare rätt till a-kassa under den tid som hon inte arbetade. Nu måste hon bli arbetslös på heltid för att få rätt till a-kassa, om inte arbetsgivaren har möjlighet att erbjuda en heltidstjänst. Trots att hon har jobb.
På samma sätt tvingas cancersjuka, som inte vet om de lever om några månader och går på morfinbehandling, att stå till arbetsmarknadens befogande och mister sin sjukpenning. De får endast försörjningsstöd om de inte har en sambo med inkomster, bostadsrätt/villa och bil. Då blir de beroende av sin partners inkomst.
En person får rätt till förebyggande sjukpenning i 60 procent och bedöms kunna arbeta i 40 procent. Men om rehabinsatserna är långt hemifrån, kan personen inte jobba 40 procent, utan måste gå ner i arbetstid på grund av resorna. Försäkringskassan ger honom bara ersättning för den tid han är på själva rehabiliteringen. Då måste han, för att behålla sin inkomstnivå, fortsätta arbeta hundra procent och riskera att bli sjukare framgent. Eller arbeta mindre än han bedöms kunna.
Resultat: Antalet människor som hänvisas till kommunernas socialtjänst ökar. När både a-kassan och sjukförsäkringen har slutat vara försäkringar och monterats ner, återstår inget annat än försörjningsstöd. Samtidigt minskar antalet hyresrätter och bostadsrättspriserna skjuter i höjden. Den person som ansöker om försörjningsstöd får varken äga lägenhet eller bil.
Ensamstående föräldrar är mer än andra grupper utsatta. Både arbetslöshet och sjukdom är här vanligare och de försämringar som har gjorts påverkar ensamföräldrar mycket mer. Den inkomsten är familjens enda. Inte förvånande då att allt fler lever i relativ fattigdom. En ensamstående mamma, som har två barn att försörja och har slut på a-kassedagar men inte får något jobb för att hon inte är attraktiv för arbetsgivare, ställs inför valet att sälja sin bostad eller leva utan inkomst. Vem som helst inser att det inte går. Ovanpå detta har ensamföräldrar också högre hälsotal än befolkningen i övrigt, vilket troligen hänger ihop med livssituationen.
Människor är sjuka. Men den svenska arbetslinjen är ännu sjukare. I framtiden, när vi ser följderna fullt ut, kommer vi alla stå där med skammen. Och undra hur vi kunde värna systemen mer än människors hälsa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
