Om dryga tre veckor riskerar tre miljoner arbetstagare i Sverige att vara avtalslösa. De förhandlingar som nu pågår mellan facken i industrin och Teknikföretagen verkar inte ha tagit några avgörande steg de senaste dagarna och på måndag löper tiden ut för att varsla om strejk. Knäckfrågorna är – förstås – lönenivåer och hur arbetsgivare använder bemanningsföretag för att runda Las. Parterna står i båda frågorna väldigt långt från varandra.
Mitt i den känsliga processen kom Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström in som en elefant i en porslinsbutik och manade facken att "sansa sig". Det från en organisation som hade nollavtal som första bud och som vägrar att gå med på att direktörslöner, bonusar och aktieutdelningar ska följa samma princip om sans. Det bud på 2,6 procents löneökningar som facken har lagt är mycket sansat. Men arbetsgivarna tycks mena att det enbart är arbetstagarna som ska "ta ansvar" för den pågående krisen. Tydligare än så här blir inte konflikten mellan arbete och kapital.
Men samhällsansvaret måste vara, och har i Sverige genom tiderna också varit, gemensamt. Den svenska modellen har inneburit att arbetstagarna bär frukten av sitt arbete genom höjda löner och förbättrade villkor, samtidigt som ägare och investerare har fått avkastning på sina pengar. Det behöver inte vara annorlunda den här gången.
Det visar inte minst siffror som fackförbundet Unionen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet har tagit fram om höjda utdelningar till aktieägarna. Några av bolagen gör det trots försämrat resultat och ett par av bolagen till och med trots förluster. Det är inte seriöst att då kräva att löntagarna ska stå tillbaka.
Och bilden av en hel bransch i kris är inte heller riktig. Flera branscher i industrin går bra, exempelvis stålindustrin, och i bilindustrin är nu jobben på väg tillbaka. Det är också därför som arbetsgivarsidan har varit splittrad i de pågående förhandlingarna, men de parter som har velat ha nollavtal verkar ha fått mest gehör hos samordnaren Svenskt Näringsliv.
Om parterna i industrin inte kommer överens till måndag riskeras industrins normerande roll. Dag Klackenberg, vd för Svensk Handel och tidigare rebell i dessa sammanhang, har sagt att det hans "uppdrag inte är att administrera arbetsmarknadskonflikter" och kan därför tänka sig att sluta avtal om inte industrin kommer överens. Det är inte helt tydligt vad följderna kan bli eftersom alla inblandade menar olika saker när de pratar om normering. Men det skulle helt klart innebära ett steg bort från den tradition som har rådit på arbetsmarknaden sedan industriavtalet tecknades 1997.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
