It’s the bread, stupid! Jordaniens folk kräver att regimen faller.
På ettårsdagen av den andra revolutionära vågen i Egypten är shababen, de revolutionära unga, återigen på gatorna för att minnas sina dödade kamrater och kämpa för sin hotade revolution.
I skuggan av det fasanfulla kriget mot Gazas folk gick det småputtrande jordanska upproret in i en revolutionär fas.
”Folket vill att regimen faller” – Al shab yorid esqat el nizat – ekar därmed i ytterligare ett land i Mellanöstern.
Den tändande gnistan kom efter IMF:s krav på besparingar. Krav som den västtrogna regimen besvarade med höjda elpriser och upphävande av bränslesubventionerna, vilket också leder till dyrare matvaror, som bröd. De små reformsteg som kungadömet det senaste året har tagit i rädsla för utvecklingen i grannländerna blev i ett slag avslöjade som otillräckliga.
Slagorden som skanderades mot kung Abdullah är alltså historiska. Novemberupproret 2012 är fött. Även om demonstrationerna har mattats av de senaste dagarna pågår de fortfarande: Anonymous Jordan twittrar till exempel om demonstrationer under torsdagskvällen i Amman i på fredags följde nya. Det är ju fredag.
It’s the bread, stupid! Det är brödet som spelar huvudrollen igen. En basvara som vi, den mätta delen av världen, tar för given men som kan leda hungriga magar till revolution. Den jordanska ekonomen Yusuf Mansur sa i oktober till tidskriften Albawaba att IMF:s besparingskrav på Jordanien kommer att leda till att matpriserna går upp, och att varje ökning av brödpriset kommer att leda till uppror. Det torde med Israels och Hamas Twitterhot den senaste veckan stå klart att det i alla fall inte är sociala medier som gör uppror. De kan ju uppenbarligen lika gärna starta krig som störta en diktator.
I demokrati och yttrandefrihet ingår först och främst mat och vatten, materiella förutsättningar för att tänka och kritisera. Den skräckinjagande fyrgradiga globala uppvärmning vi riskerar att gå mot leder till än mer matbrist och vattenbrist. Mellanöstern är särskilt drabbat.
I Europa är det inte heller bristen på yttrandefrihet som har lett till protester i Grekland och Spanien, utan rätten till försörjning och överlevnad. Vad revolutionerna och upproren säger till vänstern i Sverige är att vi måste prata mer om det basala materiella. Att prata om den mänskliga kroppen som kräver mat. Back to basics, fast nu med klimatförändringarna.
Så är Jordanien ännu ett land att hålla koll på nu? Vilka grupperingar går det att lita på där? Svaret är att dessa spörsmål inte alls är den relevanta frågan.
Revolutionerna i Mellanöstern har många olikheter, men likheten dem emellan är att alla är folkliga uppror. Det står bortom allt tvivel att extremisterna utgör en minoritet. För samtliga dessa länder gäller att folket i längden har störst chans att segra utan sin diktator. I Syrien dör hundratals varje dag, motsvarande flera Gaza 2012 i veckan, men vänstern tiger för att den inte vet exakt vilka det är som ligger bakom revolutionen.
Men det är bakgrunden till upproren, det vill säga rätten till mat och värdighet, som är vänsteranspråk oavsett vem eller vilka som driver frågorna. Det gäller att vara vaken dessa dagar och aldrig stänga av Al-Jazira mer än korta stunder.
Den arabiska våren har blivit de arabiska åren. De har saker att berätta, även för oss i Sverige.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
