Bil
Bild: stock.xchng

Kritiken mot Vårdval Stockholm – att folk med småkrämpor i den mer välbeställda innerstaden gynnas på bekostad av allvarligt sjuka i fattigare områden – har kommit från många håll, både personal och patienter. Frågan är om inte det verkliga dråpslaget mot den ojämlika vården i Stockholm – som nu ska exporteras till hela landet – utdelades i veckan av Göran Dahlgren i ett specialnummer av Socialmedicinsk Tidskrift. Dahlgren är inte vem som helst, utan Sveriges och en av världens ledande forskare i sjukvårdsfrågor.

Hans artikel är en lågmäld, faktaspäckad men med bitande kritik av det orwellska nyspråket som högerpolitikerna använder sig av. De folkvalda har gett vårdföretagen ensamrätt att lägga sina läkarmottagningar där de kan tjäna mest pengar, har förbjudit sig själva att styra lokaliseringen och kallar det hela för valfrihet. “Tyvärr beskriver inte dessa politiker hur man som patient kan välja en vårdcentral som inte finns”, skriver Dahlgren.

Vårdvalssystemets tillskyndare talar om att sjukvården blivit mer “tillgänglig”. Men i praktiken betyder det en försämring av den ekonomiska tillgängligheten i en region där hälsoklyftorna redan är stora.

Dahlgren pekar på att borgerliga politiker och åtskilliga socialdemokrater utgår från en tes som inte behöver bevisas, att upphandling från privata bolag ger den mest kostnadseffektiva vården. Men all internationell forskning talar för motsatsen, att budgetstyrda offentliga system är bäst på att bromsa kostnader. Den fria etableringsrätten i Vårdval Stockholm innebär också att man byggt in en kostnadsuppdrivande motor i modellen, som på sikt – när befolkningen blir äldre – hotar möjligheterna att bevara en skattefinansierad sjukvård.

I Stockholm har landstingets revisorer visat att driften av privata S:t Görans sjukhus var nästan dubbelt så dyr som de offentligt drivna sjukhusen. En genomgång av 317 internationella studier kan inte visa att den kommersiellt drivna vården är mer kostnadseffektiv än den offentliga. Talet om “mer vård för pengarna” vilar alltså på lösan sand.

Göran Dahlgren efterlyser mer av kunskap i debatten och en skärpning av hälso- och sjukvårdslagen, så att portalparagrafen i lagen om “god vård på lika villkor” inte bara blir tomma ord. Hans rapport rymmer många konstruktiva uppslag för alla dem som vill ha en sjukvård på lika villkor. Men det är bråttom: “Snart är det försent – privatiseringsprocessen är ofta näst intill irreversibel”.

Dahlgrens skrift förtjänar en bred spridning.