På onsdagen kunde vi läsa att Moderaternas biträdande partisekreterare Gunilla Sjöberg lämnar Moderaterna – efter 23 år i partiets tjänst säger hon upp sig – eftersom hon hamnat i konflikt med minst sagt omskrivne partisekreteraren Kent Persson.

Att en person hamnar i konflikt med en annan och lämnar partiet är väl inte så ohyggligt anmärkningsvärt i sig. Att det specifikt rör Kent Persson är mer intressant.

Under Kent Perssons inte särskilt framgångsrika tid som kommunalråd i Örebro (Persson har aldrig vunnit ett val) slutade till exempel partikollegan Inger Högström Wretling när Kent Perssons enmansshow började. Efter 25 år i politiken lämnade hon sin position. ”Den här gången var det fokusering på enbart en person i alla sammanhang” sa hon då och syftade på Kent Persson. Också hennes make Bo lämnade sin position i partiet i Örebro i samband med turbulensen:
– Jag ville inte ställa upp på hur partiet förändrats, sa han och sa också upp sitt medlemskap i Moderaterna.

Under en tiomånadersperiod slutade sedan tre politiska sekreterare, enligt lokaltidningen Nerikes Allehanda, på grund av konflikter med Kent Persson.

Dessutom fortsatte anklagelserna mot Kent Perssons ledarskap. Man talade om maktkoncentration och toppstyrning.

Alliansfritt Sverige listar också Carl Johan Swanson (stabschef), Johan Elmberg (presschef), Erik Persson (politiske sekreteraren) och Annika Hiltunen (placerad vid ledningsstaben) som exempel på personer som lämnat partiet den senaste tiden. Enligt Dagens Industri på grund av konflikter på kansliet.

Persson har uppenbarligen haft svårt att jobba ihop med rätt många i sitt politiska liv. Under sin tid som kommunalråd i Örebro hade han svårt att komma överens med rätt många av de han jobbade med – men kom desto bättre överens med sverigedemokraten David Kronlid, som Kent Persson lockade in i den borgerliga gemenskapen så snart han lämnade SD, trots att Kronlid fortfarande uttryckte sitt fulla stöd för Sverigedemokraternas politik på riksplanet.

Man frågar sig vad som händer inom Moderaterna. Något tycks ha gått sönder i organisationen. Man frågar sig förstås också om Kent Perssons arbetsmetoder och ledarskap är lösningen – eller det faktiska problemet?