Om vi inför marknadshyror kommer även Sverige att tvingas införa ett system med social housing. Är det den verklighet förespråkarna av marknadshyror vill ha? Skriver Barbro Engman, ordförande Hyresgästföreningen.
Debatten om marknadshyror har med varierande intensitet pågått under flera årtionden. Just nu ser den ut att ta sig i styrka igen.
Det skaver naturligvis hos de som är övertygade om marknadens välsignelsebringande krafter att det fortfarande finns en sektor där marknaden inte ensam tillåts härska. I dag har vi bruksvärdeshyror. Det innebär att hyrorna ska spegla den standard och kvalitet som lägenheten har.
Grundtanken med det är att skydda enskilda människors rätt till ett tryggt boende. Men bilkonsumenten behöver inget särskilt skydd hävdar de som menar att boende är som vilken vara som helst. Det är den inte. De boendes förhandlingsposition är svagare än bilkonsumentens. Därför måste konsumentskyddet mot hyresökningar vara starkare än skyddet mot bilprisökningar. Och det skyddet är bruksvärdessystemet. Ett skydd som innebär att bostadsbristen inte slår mot hyrorna.
Men hyresregleringen då? Den avskaffades i början av 70-talet. Trots det beskrivs dagens system med förhandlade hyror som ett unket hyresregleringssystem med rötter i en förgången planhushållningstid. Några fler argument än så brukar inte förekomma.
Ett bekymmer för debattörerna är att det inte går att hitta ett enda exempel på att införandet av marknadshyror har lett till ett ökat bostadsbyggande också för medel- och låginkomsthushåll.
I de länder som har marknadshyror finns även en social housing-sektor. Finland, som brukar lyftas fram, är ett sådant exempel. När marknadshyror infördes i Finland resulterade det i många tomma lägenheter. Människor tvingades flytta från sina bostäder och staten fick hitta andra lösningar för att klara deras behov av bostäder.
Och det är precis det marknadshyresförespråkarna vill. De som bor i attraktiva områden med hög efterfrågan måste flytta. Ingen hävdar heller något annat än att hyrorna kommer att höjas. Utan kraftiga hyreshöjningar uteblir den omflyttning som utgör själva basen för förslaget.
Men sedan börjar det krångla till sig med marknadsmekanismerna. De fastighetsägare som kommer att tjäna pengar på höjda hyror i attraktiva områden förmodas nämligen bygga bostäder i mindre attraktiva områden till de som inte klarade de höjda hyror där de tidigare bodde. Våra innerstäder, som i debatten betraktas som attraktivt, går inte att förtäta särskilt mycket. Därför måste huvuddelen av bostadsbyggandet ske i områden som betraktas som mindre attraktiva och där hyrorna, enligt marknadshyreförespråkare, därför är lägre.
Men varför skulle marknadens aktörer agera på det sättet? Det finns ingenting som talar för att man skulle gå från att vilja maximera vinsten och bygga för de segment som har råd att betala till att plötsligt vilja bygga för grupper med låg betalningsförmåga.
Marknaden förmodas dessutom jobba för att öka tillgången på bostäder så att priserna sjunker, både på det som byggs nytt och på det redan byggda. Men ett sådant agerande skulle strida mot marknadens egen inneboende logik och gå stick i stäv med vad som skett i andra länder.
I nyproduktion sätts så kallade presumtionshyror. De ska i stor utsträckning bygga på byggkostnadskalkyler. Dessa kalkyler har en sak gemensamt: allt högre hyror. Det som byggs koncentreras till hyresgäster med hög betalningsförmåga.
Att tro att marknaden skulle förvandlas till en samhällsaktör, beredd att ta ett långtgående samhällsansvar för att alla ska kunna bo till en rimlig kostnad, är att leva i en illusion som möjligen kan höra hemma i ett grupparbetsrum på Handelshögskolan. I verkligheten har den illusionen väldigt lite att hämta.
Om vi inför marknadshyror kommer även Sverige att tvingas införa ett system med social housing. Är det den verkligheten debattörerna vill ha?
Barbro Engman, förbundsordförande Hyresgästföreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
