En av de frågor som väckte mest indignation i Centerns nya programförslag var den om öppna gränser. Det som gör mig allra mest indignerad är dock att förslag om öppna gränser nuförtiden bara verkar komma från höger och då givetvis som ett led i att urholka fackliga rättigheter och att pressa löner.

Visst, partier till vänster pratar om ”human” flyktingpolitik, men det skapar främst bilden av den gode Väst. Vad har hänt med visionen om en värld utan gränser och arbetare världen över förenen eder? I takt med att Sverigedemokraternas stöd ökar är det viktigare än någonsin att tala om öppna gränser. Rasisternas invandringsproblem finns för att gränser finns.

Från ett moraliskt perspektiv är ställningstagandet glasklart. Fort Europa dödade 2000 människor bara år 2011. Papperslösa finns redan här mitt bland oss, de bidrar till ekonomin, till att bygga upp det som vi kallar Sverige. Varför ska de inte ha rättigheter precis som vi andra? Dessutom, jag och de flesta av denna texts läsare kan resa fritt nästan inom hela världen, behövs det visum kan vi ofta köpa det på flygplatsen. Vi kan utbilda oss, semestra och utveckla oss genom att resa till utvecklingsländer. Inom Europa kan vi bosätta oss fritt. Varför är detta som är en självklar rättighet för oss, en utopi eller en katastrof ifall det ska gälla folk utanför Väst?

Från vänsterperspektiv är ställningstagandet ännu mer självklart. Få saker pressar arbetarlöner och attackerar fackliga rättigheter såsom stängda gränser. Det är uppenbart med blotta ögat att gränser skapar ett papperslöst låglöneproletariat. De skapar en mardrömsliknande situation där papperslösa varken kan vara sjuka eller anmäla arbetsgivaren i rädslan för deportation. Det borde vara en självklarhet för alla vänsterpersoner att det inte är öppna gränser utan det vi har i dag som pressar arbetarlöner nedåt, både vita svenskars och papperslösa svenskars löner.

Men fri invandring måste förstås komma i kombination med socialistisk politik. Fri invandring är enbart ett radikalt vänsterförslag om fackliga rättigheter och resursfördelning medföljer. Om de ”nya svenskarna” ska ta skitjobben som svenskarna inte vill ha, kan Centern lika gärna ha sin fria invandring för sig själva. Vi som invandrar är människor och inte vita människors slavar.

Gränser är konstruktioner. På samma sätt som Europas ledare satt med linjal och ritade Afrikas nästan kvadratiska gränser 1884, kunde Europas ledare sitta och sudda ut gränserna inom EU och förstås måla upp nya inom Europa, mot romer till exempel.
Öppna gränser skulle kunna påminna Sverige om att världen finns. Mina äldre kollegor på Dagens Arena påminner mig om en tid då Sverige såg sig som en del av världen. Där 2,5 miljoner underskrifter samlades under juldagarna 1972 mot bombningar i Hanoi och statsministern talade både om imperialism och vardagsrasism.

I dag, 2013, är Sverige det enda land som inte står bakom kravet att misstänkta krigsbrott i Syrien ska prövas i Internationella brottsmålsdomstolen (ICC). Är det en slump att Sverigedemokraterna växer i en tid när Sverige isolerat sig från omvärlden mer än någonsin? Jag tror inte det. En solidarisk politik gentemot resten av världen är den bästa kampen mot rasism.

 

Fotnot: Eftersom vi är nio ledarskribenter – Malena Rydell är ännu föräldraledig på halvtid – kommer vårt tema att pågå i ungefär två veckors tid. Vi kommer att göra några ”tillfälliga avbrott” för andra ämnen som måste kommenteras, som partiledardebatten på onsdag. Våra ledare i temaserien kommer att märkas med taggen #sdurrd i sociala medier. Följ diskussionen. Tänk på att bemöta varandras åsikter med respekt och i god samtalston.