Det är sorgligt att det blivit till en nyhet att rycka på axlarna åt, att problemet resultatlöst lyfts så många gånger att det knappt hörs längre: detta om fas 3.
Andelen i fas 3 som inte får någon ersättning alls har nu chockökat med 40 procent på ett år. Fas 3:arna är en grupp som också med ersättning blir allt mer marginaliserad, bara att förekomma i fas 3 blir en typ av stämpel som markerar att man är bortprioriterad av samhället och inte intresserar företagen.
Den som når fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin har varit arbetslös i minst tre år. I december var det 34 540 personer. Och trots att det krävs tre års arbetslöshet blir det allt fler unga som hamnar i fas 3.
Av de 34 540 som finns i fas 3 har 2 750 inget aktivitetsstöd. Ingen ersättning från Arbetsförmedlingen. Trots att de går till jobbet varje dag (men inte får utföra ett “riktigt jobb” på jobbet). I bästa fall får de stöd från socialen, om familjen är ekonomiskt utsatt nog i övrigt. I annat fall får de försörjas av sin partner, sina föräldrar eller sina barn.
Jag skrev om det här för mindre än två veckor sedan, när Arbetet redovisade nya siffror. Då förklarade moderate pressekreteraren Niklas Gillström att det är såhär Sverige ska fungera. “Har du kvalificerat dig för a-kassa får du aktivitetsstöd i fas 3, annars har du de andra sociala skyddsnäten.” sa han då.
Nu, när Ekot skriver om decembersiffrorna, konstaterar moderaten Elisabeth Svantesson, ordförande för riksdagens arbetsmarknadsutskott, att hon talar för hela alliansregeringen när hon nöjd säger att det “finns inga planer på att ändra ersättningssystemet i jobb- och utvecklingsgarantin eller i sysselsättningsfasen”.
Jag undrar vad de socialliberaler som hörts inom Folkpartiet och Centerpartiet den senaste tiden säger om den här inställningen. Jag undrar hur Kristdemokraterna och Göran “Ett mänskligare Sverige” Hägglund motiverar det här systemet. Jag undrar hur Fredrik Reinfeldt och Anders Borg förhåller sig till det här i dag. Eftersom de allt tydligare börjat argumentera för att arbetslösheten har med eurokriser och export att göra – inte med avsaknad av incitament eller lata arbetsovilliga ungdomar och bidragslyftare – blir det ologiskt och oförsvarbart med ett system som straffar arbetslösa för en arbetslöshet de själva inte kan påverka.
Men jag tror inte jag kommer få något bra svar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
