Det är oacceptabelt att mer än var tionde elev lämnar årskurs nio utan de kunskaper de behöver för att söka till gymnasiet.
”… Many of the firsts jobs are gone, there is no first jobs, so if you don’t get your first job, how do you get your second?”
I en kanske illvilligt klippt filmsnutt spekulerar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) på World Economic Forum i Davos om att den i jämförelse låga andelen låglönejobb i Sverige gör att de första jobben försvinner. Poof.
Bland dem som tror att det är med ekonomiska incitament som samhället bäst organiseras råder det en minst sagt frisk entreprenörsanda för att upprätthålla föreställningen att lägre ingångslöner skulle vara ett effektivt sätt att få ner arbetslösheten. Att detta snarare är en marknadsliberal önskedröm och inte fungerar har otaliga organisationer och instanser påpekat. Till exempel satsningen på sänkta arbetsgivaravgifter för unga har fått mycket kritik eftersom den inte bidragit till fler jobb. Kritikerna har i stället pekat på behovet av en god utbildning. För arbetsgivare vill anställa personer som kan göra ett bra jobb.
I en kommande rapport från LO presenteras arbetsmarknadens klass- och könstrappa. Kvinnor utan gymnasieutbildning är den grupp som har lägst sysselsättningsgrad och högst arbetslöshet. Kvinnor och män med lång eftergymnasial utbildning är de med lägst arbetslöshet. I rapporten konstateras också att utrikes födda har en högre arbetslöshet än inrikes födda. Skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda minskar i takt med utbildningsnivån. Slutsatsen LO drar är att det alltså krävs såväl satsningar mot diskriminering som insatser för att höja utbildningsnivån.
Så, vad krävs då för att höja utbildningsnivån? I veckan fick en gymnasielärare i DN svara på vad hen tyckte om Socialdemokraternas förslag om att göra gymnasieskolan obligatorisk upp till 18 år. Läraren trodde inte att obligatoriet i sig skulle förändra det faktum att ungefär en av tio elever som börjar inte slutför sin gymnasieutbildning. Men:
”Jag tror att det är viktigt att man satsar på många möjligheter till utbildning, fler möjligheter på folkhögskolor, Komvux och praktikplatser.”
Många möjligheter till utbildning, ja det finns i ett samhälle som ser som sin uppgift att skapa just möjligheter för alla. Ett samhälle som tillåter misslyckanden, uppmuntrar nya försök, att göra om och att helt byta spår. Där är inte heller skolans övergripande syfte att matcha arbetsmarknadens behov, utan att tillgodose elevernas.
Att tillgodose elevernas behov handlar inte minst om grundskolan. Det är helt oacceptabelt att mer än var tionde elev lämnar årskurs nio utan de kunskaper och betyg de behöver för att söka till gymnasiet. Att elever når upp till skolans uppsatta mål måste få kosta. Och skolor måste få extra resurser för de elever som har större behov.
Men så fungerar det inte i dag. I till exempel Stockholms stad har ett nytt socioekonomiskt fördelningssystem fått som konsekvens att skolor med uppenbara behov i stället fått mindre pengar. Nya principer i stället för resurser och satsningar på stöd- och speciallärare.
Så byggs ett samhälle med allt brantare trappsteg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
