Vinster skapar inte bättre välfärd

För en vecka sedan presenterade tankesmedjan Katalys en rapport om vinster i välfärden. Den visar att 67 procent av väljarna vill att den offentliga sektorn ska ha huvudansvaret för välfärden. Vidare anser 42 procent att vinstbegränsning i någon form är bra. Katalys visar också hur vi konkret ska kunna ta tillbaka välfärden utan att folk förlorar jobb och skolor att gå till.

Rapporten möttes av skepsis från högern och tystnad från vänstern. För inte alls länge sedan var det självklart att våra skattepengar gick till offentlig välfärd och inte till privata fickor. Men i dag ses alla förslag om vinstbegränsning som överpolitik: Det går inte.

Socialdemokraterna duckar för vinstbegränsning i det senaste idéprogrammet. Men att ignorera denna fråga som berör och engagerar såväl prisade journalister som Maciej Zaremba som sjuksköterskor, är ett misstag som kan försvåra en valseger.

Jag vill ha en välfärd som utmärks av inflytande, mångfald och valfrihet. Men detta är oförenligt med marknadsintressen och vinster. Tvärtom skapar avsaknaden av vinstreglering stora koncerner och driver välfärden mot riskkapitalbolag och skatteparadis och bort från medborgarna och demokratiska beslut. De icke-vinstsyftande företagen utgör bara en bråkdel av utförarna. I varje debatt mot borgarna måste vänstern fråga: Vilken mångfald? Vilken valfrihet?

Valfrihet, mångfald och mer inflytande är självklart saker som medborgarna efterfrågar. Men vinster och New Public Management är vad näringslivet och en krisande kapitalism efterfrågar. Det ligger i kapitalismens inneboende logik att ackumulera kapital och hitta nya marknader. För detta passar välfärden utmärkt eftersom det är en säker marknad, som till exempel forskaren Ursula Huws påpekar. Låt oss inte luras att tro att det är medborgarna och demokratiska beslut som drivit kraven på privatiseringar.

Både som anhörig och vårdpersonal har jag känt omänskligheten inom välfärden in på huden. Denna omänsklighet har funnits oavsett politisk majoritet och hittas såväl inom privat som offentlig välfärd. Översitteri och maktövergrepp reproduceras genom hierarkiska strukturer och bristande inflytande. Men detta förstärks av det ekonomiska tänkandet som även vunnit mark inom de offentliga verksamheterna.

Patientinflytande uppnås till exempel genom patientråd, inte genom privatisering. Personalinflytande uppnås genom att personalen och inte riskkapitalister får bestämma mer. Hierarkin inom vården fixas genom att läkarna och sjuksköterskorna får mötas redan under utbildningen och genom att sjuksköterskornas löner höjs.

Vi behöver inte uppfinna nya hjul: En bättre välfärd skapas av fler anställda och mer resurser. För guds skull – Socialdemokraterna och vänstern – politik är inte bara att vilja någon gång kanske i framtiden. Det är också att göra.