Mot bakgrund av diskrimineringen av kvinnor i Sverige krävs nu juridiska reformer. Det är hög tid att FN:s Kvinnokonvention blir direkt gällande som svensk lag, skriver Carina Hägg, riksdagsledamot (S).
Att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter stod klart redan när Förenta Nationernas generalförsamling 1948 antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Under ledning av Eleanor Roosevelt definierades de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det var ingen som då röstade nej mot uttalandet om kvinnor och mäns lika rättigheter. Kvinnors rättssäkerhet borde därför i dag vara självklar i medlemsstaterna, men vi vet alla att det inte är så.
FN:s Kvinnokonvention handlar om att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor. Men varken i Sverige, övriga Europa, eller internationellt har Kvinnokonventionen från 1979 också omsatts till lagstiftning. I dag vågar man internationellt inte ens anordna internationella FN-konferenser för jämställdhet av rädsla att förlora det som uppnåtts. Redan har alltför många länder gjort undantag vid ratificeringar av Kvinnokonventionen – som kanske är den minst kända av FN:s konventioner.
När Sverige ratificerade konventionen menade man att ingen förändring av svensk lagstiftning var påkallad så det är fortfarande den nationella lagstiftningen som gäller vid en konflikt med konventionen.
Könet spelar roll för hur vi bemöts av omgivningen – det redan från den nyfödda till skriften på gravstenen. Däremellan ligger ett helt kvinnoliv av diskriminering, i skolan, i arbetslivet och i hemmet där kvinnor tar största ansvaret för familj och hushåll.
Under ett arbetsliv tjänar en man i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mer i lön än en kvinna. Det är hisnade mycket pengar som motsvarar stor makt, många möjligheter och mycket frihet. Kvinnor har lägre lön och arbetar i branscher som är lägre värderade än branscher där många män arbetar.
Samtidigt arbetar kvinnor i mycket högre utsträckning än män deltid. Var tredje kvinna jobbar deltid. Väldigt många skulle i stället vilja arbeta heltid. En lägre livsinkomst leder till att kvinnor får lägre pension. Genomsnittskvinnan får cirka 25 procent mindre i allmänpension än män.
I strävan att uppnå ett samhälle utan otillbörlig särbehandling på grund av kön måste vi synliggöra könsskillnader, våga ifrågasätta lönegap och bekämpa våld mot kvinnor och utnyttjande. Vi måste ständigt visa på vilken betydelse könet har i olika sammanhang.
Mot bakgrund av diskrimineringen av kvinnor i Sverige krävs även juridiska reformer. Även för att stärka Sveriges internationella röst så är det nu hög tid att FN:s Kvinnokonvention blir direkt gällande som svensk lag.
Carina Hägg, Riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
