En marsch mot avgrunden

I dagarna landar Tommy Möller och Margit Silbersteins bok ”En marsch mot avgrunden” på landets bokdiskar. I en liten text som ska sälja boken utlovas ett ”raffinerat maktspel ska avslöjas”. Det handlar alltså om den märkliga period i svensk politisk historia när Mona Sahlin avgick, Håkan Juholt tillträdde och försvann, och S blev ett parti bland andra.

Gårdagens intervju med författarna i SVT:s Agenda var lite ostrukturerad och gav inte något nytt. Jag ska dock läsa boken med intresse, och det lär även många av Dagens Arenas läsare göra. Här är tre frågor som jag tar med mig när jag börjar läsa boken.

1. Valberedningens totala misslyckande. Hur kunde valberedningen misslyckas så kapitalt? Blir valberedningens ordförande Berit Andnor intervjuad i boken? Om inte: Vad tycker socialdemokratiska partimedlemmar om att Andnor inte vill kommentera vad som gick fel? Det är den intervjun som många av oss väntar på (och som vi på Dagens Arena gärna skulle göra). I valberedningen satt även representanter från tunga partidistrikt som Stockholms län och Göteborg (Katarina Berggren respektive Göran Johansson). Det vore intressant att även höra deras versioner om detta totala misslyckande.

2. Pär Nuders roll. Den som följer socialdemokratin på nära håll har med säkerhet hört mycket om Pär Nuders roll i skarven mellan att Sahlin avgår och Juholt tillträder. Det många frågar sig är varför Nuder valde att inte kandidera till partiledarposten: Personliga skäl, olämpliga affärer efter tiden som aktiv politiker? Nuder ska också ha haft stort inflytande över valberedningens arbete. Det ska bli intressant att läsa hur Möller och Silberstein beskriver Nuders redan omdiskuterade roll – det verkar vara en röd tråd i boken. Kommer beskrivningen rent av att försvåra en politisk comeback för Pär Nuder – en person med en analytisk och strategisk hjärna som skulle behövas i dagens socialdemokrati? [Uppdatering] Redan nu överväger Nuder att stämma författarna för förtal, så fortsättning lär följa.

3. Konsekvenserna för S. Visst, boken kommer säkert att erbjuda många beskrivningar av kaoset kring cirkus Juholt – kanske får vi några detaljer som hittills har varit okända för en bredare allmänhet. Det som vore än mer intressant att läsa är en analys av vad tiden mellan Mona Sahlins avgång och Stefan Löfvens tillträde har inneburit för S. Hur mycket har trovärdigheten skadats? Kan dagens måttliga opinionssiffror förklaras med att ”bottenplattan” för S är betydligt lägre i dag – att andelen trogna sossar i alla väder har fått sig en sådan ordentlig törn att S verkligen har blivit ett parti bland andra? Och vilka slutsatser har S dragit av haveriet – kommer valet av partiledare ske under mer öppna former i framtiden? Förhoppningsvis för statsvetaren Möller ett resonemang om detta.

Möller och Silberstein lär leverera åtminstone ett par nya pusselbitar till den härva som bland andra Torbjörn Nilsson och Dagens Arenas Mikael Färnbo redan har beskrivit i längre artiklar. Jag kommer att läsa boken och minnas en tid som redan känns väldigt avlägsen. Men trots denna fascinerande period i svensk politisk historia: Därefter är det åter dags att fundera kring Socialdemokraterna under Stefan Löfven.

Lyckligtvis är det temat för en annan bok som SvD-journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson arbetar med. Intresset för den svenska socialdemokratin verkar därför vara konstant.

Såväl i motgång som i försiktig medgång.