Socialdemokraternas opinionssiffror ligger nu på nivåer som minner om fornstora dagar. Men agerandet efter valet har inte varit helt förtroendeingivande. De försöksballonger som ledande socialdemokrater har släppt upp (på DN-debatt!) imponerar inte heller. Oavsett om det har handlat om att acceptera mer privat sjukvård, ställa mer krav på medborgarna i socialförsäkringssystemet, lyssna på IKEA-chefen eller gå Jan Björklund till mötes.
Intrycket av dessa utspel är snarast att socialdemokraterna accepterar borgerliga ståndpunkter, än utvecklar en egen analys och politik.
Mona Sahlin fick i helgen på socialdemokraternas framtidsdagar grönt ljus för att förändra partiets skolpolitik. Sahlin har nu definitivt intagit ledarpositionen i sitt parti och driver själv igenom ståndpunkter som inte är helt populära i de egna leden. Behovet av omorientering på just detta område är förvisso akut. Men är detta en omvändelse under galgen eller en genomtänkt förnyelse?
Jan Björklunds skolpolitik har ett starkt stöd hos väljarkåren, vem vill inte ha ordning och reda i skolan? Skolan ska förmedla kunskaper; ingen vill väl något annat! Men folkpartiet har lyckats ställa detta i motsättning till ett bredare perspektiv på utbildningen. Den svenska liberalismens nya populism är iögonfallande.
Mona Sahlin vet att många av hennes egna väljare attraheras av dessa locktoner. Och hennes eget parti är delat i olika kunskapsdoktriner. Nu vill hon desarmera Jan Björklund och undvika att folkpartiet vinner väljare på skolfrågorna i nästa val. Utspelet om en överenskommelse om skolpolitiken mellan socialdemokraterna och regeringen är ett försök att stänga denna butik.
Men Jan Björklund kommer knappast att nappa på denna propå. Han har ett intresse av att upprätthålla konflikten i skolpolitiken och framställa sig själv som den gode riddaren som tar strid mot flum och "1968 års kulturradikalism".
Detta exempel illustrerar mycket tydligt Mona Sahlins dilemma. Om förnyelse i praktiken blir ett accepterande av borgerliga ståndpunkter, hur rimliga dessa än kan vara i sina enskildheter, kommer hon fram till nästa val mer och mer att tvingas spela på motståndarnas planhalva.
Verklig förnyelse kommer alltid från vänster. Den handlar inte bara om opinionsmätningar utan också om opinionsbildning. Den kortsiktiga taktiken måste utgå från en mer långsiktig strategi. Det senare förutsätter en bredare och djupare analys och formulering av politiken inför nästa val.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
