Fronesis senaste nummer heter kort och gott ”Klass”. I lördags pratade några av numrets författare på ABF i Stockholm. Lena Sohl, som forskar på kvinnors uppåtgående klassresor, menade att rörlighet dominerar diskussionen om klass i dag: Vi talar om klassresor snarare än om klass. Vi vill särskilt höra de positiva klassberättelserna i ojämlikhetstider som dessa.
Så var också Stefan Löfvéns personliga klassresa från fosterbarn till partiledare en självklar ingrediens i hans tal på kongressen. Men klassresan förutsätter ju att klasser finns kvar. Vänstern borde i stället tala om att förändra arbetarklassens livsvillkor, menade Sohl, och sikta på den kollektiva klassresan. Högern i sin tur glömmer bort att de klassberättelser de gärna använder som exempel på individens förmåga behöver den välfärdsstat som de i detta nu är på väg att montera ned.
Det är förstås de uppåtgående resorna som kittlar oss mest, vi vill höra om gruvarbetarens dotter som blev forskare men inte om läkarens son som blev städare, som Sohl har uttryckt det.
Men allt fler klassreser nedåt. I samma stund som en migrant sätter sin fot i det nya landet, gör hen en kollektiv klassresa nedåt, påpekade Irene Molina, professor i kulturgeografi under samtalet på ABF. Det är uppenbart att klassbegreppet måste innehålla andra sociala kategorier såsom etnicitet och kön.
När jag nyligen lyckades ta mig igenom Kapitalet volym ett (tack vare David Harveys föreläsningar på nätet och cirkelkompisarna Lovisa och Mai) slogs jag av den könsmedvetenhet Marx innehade, bortsett då från hans skrivelser om kvinnoförtrycket som något naturligt och förutbestämt (till skillnad från kapitalismen som är historisk och föränderlig). När Marx ska beskriva exploateringen av arbetarna använder han sig av arbetarkvinnorna. För Marx är det självklart att det är kvinnor som det kapitalistiska systemet utnyttjar mest, vid sidan om barnarbetare.
Men inom dagens vänster finns det tyvärr många som ser intersektionell förståelse, det vill säga förståelsen att sociala kategorier samverkar, som höger. Fokus på andra sociala kategorier sägs ta bort fokus från klass i något slags nollsummespel.
Dagens Nyheter har i en artikel analyserat fyra tal vardera som de tre senaste S-ledarna har hållit. Det är ett begränsat urval, men i artikeln framkom att av de tre S-ledarna talade Löfvén minst om klass och klyftor. Sahlin pratade mest. Hennes kamp mot både etnisk, könslig och sexuell diskriminering låg henne till last och gjorde henne liksom mer höger, enligt flera debattörer. Men genom att också tala om kön och etnicitet, talade hon kanske mer om klass än herrarna efter och före henne gjorde, om än otillräckligt i mitt tycke.
I grunden handlar klass om en orättvis fördelning av resurser som gör vissa människor rika av andra människors slit. Med en snabb utblick uti världen eller närmaste omgivning ser vi att detta är kopplat till kön och etnicitet såväl som andra kategorier.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
