”Helikoptern, eller vad det nu var, försvann. Vi kände oss i nöd där ett tag (…). Sedan bud från kaptenen som sade att det finns fem fartyg – fyra på sidan och ett bakom – på radarn och att de närmar sig. Ingen muntlig kontakt. Vi är 72 miles från Israels kust, och 100 miles från Gaza. Vi ser redan ljusen på avstånd”. Under rubriken ”No boarding” skriver Edda Manga ett sista inlägg från det turkiska fartyget Mavi Marmara. Klockan visar 03:03:39.
I skrivande stund (sen måndag kväll) har inga livstecken från vare sig Manga eller maken Mattias Gardell, som också befann sig på den attackerade båten, sluppit ur den israeliska censuren. Förhoppningsvis är de båda oskadda, förhoppningsvis ingår de inte i den ännu obekräftade statistik som under dagen svängt mellan tio och 19 dödsoffer, och upp till 60 skadade.
Det finns egentligen inga ord som räcker till en dag som den här. Israel har i åratal brutit mot internationella regler och överenskommelser. Attackerna på Libanon, kriget i Gaza. Ockupationer, bosättningar, riktade avrättningar och ”slumpmässiga” mord på civila. Total isolering av Gaza och dess civilbefolkning.
Ändå kommer den 31 maj 2010 att gå till historien som den dagen då ingen längre kan blunda för den dekadenta, våldsälskande stat som är Israel i dag. Att attackera internationella aktivister – på lika internationellt vatten – är inte bara ett brott mot folkrätten. Det är mord, det är ett finger rakt upp i ansiktet på hela världssamfundet.
Israel nöjer sig inte längre med att trakassera och döda palestinier, den här gången är det skräckslagna medborgare i Europa och USA som med dunkande hjärtan försöker förstå, försöker hitta uppgifter om att just ”deras” deltagare i biståndskonvojen klarat sig oskadda. Allt medan Israel lägger locket på, stryper alla kommunikationsmöjligheter från första stund av militärens folkrättsvidriga övertagande av skeppen och pumpar ut propaganda och uttalanden om att det är ”Hamas som borde be offren om ursäkt”, att man var tvungen att ”skydda sin befolkning”. Snart ett dygn efter mördandet ombord på Mavi Marmara vet vi inte mer än att människor har dött och att Israel rycker på axlarna åt att det är landets egen militär som mördat dem.
Frågan är vad som händer nu. Jag förutsätter att EU såväl som FN och Obama-administrationen inte bara kommer att fördöma mördandet utan ställa hårda krav på regeringen Netanyahu om en rejäl kursändring, där hävandet av blockaden mot Gaza och överlämnandet av samtliga skyldiga – inte bara de som lät vapnen tala i Medelhavet – till internationella domstolar blir en början på en ny politisk tid.
Hur kommer ett alltmer diplomatiskt isolerat Israel att agera? Risken för ännu mer och blodigt vansinne är överhängande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
