Hur står det till med mediefriheten i världen? På vilka sätt hänger digitala och mänskliga rättigheter ihop?
På ett högaktuellt seminarium igår (6 maj på ABF Stockholm) diskuterade jag ovanstående frågeställningar tillsammans med Thomas Hammarberg, Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter, frilansjournalisten Emanuel Karlsten och Johan Hallenborg, kansliråd på Utrikesdepartementet. Seminariet arrangerades av OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och samtalsledare var Kerstin Brunnberg, tidigare chef för Sveriges Radio. Under diskussionen presenterades flera intressanta tankar.
Jag delar med mig av några tankar som jag presenterade under seminariet.
Digitala medier kan sätta nytt ljus på beslutsfattande och tillgången till information, inspirera människor till att uttrycka sig. Men internet är bara ett verktyg, och det kan användas för mindre goda syften. Det är viktigt att det inte blir en oreflekterad halleluja-stämning när man pratar om internets möjligheter.
Mediefriheten och mångfalden stärks å ena sidan ofta av öppenheten på nätet. Regimer som kontrollerar internet och på olika sätt får ut sin egen propaganda där, visar å andra sidan hur nätet kan användas för negativa syften.
Vi vet att Sverigedemokraterna lärt sig WordPress och att främlingsfientliga sajter såsom Avpixlat når ut till väldigt många läsare och följare via sociala medier. Om man ska köpa allt det positiva med ett fritt internet får man Avpixlat och Flashback på köpet.
2012 var andelen människor, i procent, som tar del av en fri mediemiljö i världen den lägsta nivån på över tio år, enligt Freedom Houses årliga rapport. Medborgarjournalister som använder nya medier, smarta telefoner, sociala nätverk och andra former av kommunikationsverktyg har drabbats av regimers försök till att kontrollera och begränsa deras kommunikation.
En demokratiaktivist från Bahrain beskriver de sociala medierna som ett tveeggat svärd i Ping Magasin:
– Regimen har precis lika stor nytta av dem som vi har, säger Maryam Al-Khawaja som lever i exil i Köpenhamn och leder Bahrain Center for Human Rights.
Internet är alltså ingen automatisk räddning för det fria ordet. I takt med att tekniken demokratiseras behöver parallella blickar riktas mot demokratin och samhällsutvecklingen i stort.
Utan det fria flödet av information är nätet ett värdelöst verktyg.
Under kvällen lärde jag mig mer om Dunja Mijatovic, OSSE:s representant för mediefrihet, och hennes intressanta arbete. Mijatovic bevakar mediefrihetens utveckling i OSSE:s 57 stater. En sådan bevakning är viktig för att kunna följa hur mediefrihet och nätfrihet ser ut i olika länder.
Det finns också intressanta motsägelser från Sveriges sida i synen på nätet. Det är trots allt lite ironiskt att Sveriges regering värnar nätfrihet i Mellanöstern, som en del av biståndet, men motverkar öppenheten på nätet i upphovsrättens namn i Sverige, genom lagstiftning som Ipred och oproportionerligt hårda straff mot fildelare. Övervakning/kontroll kontra öppenhet/tillgänglighet? Någonstans måste man bestämma sig.
Det finns stor potential att utmana makten i kommunikationsflöden genom att fler personer får möjlighet att lära sig de tekniska verktygen. Men demokrati handlar om mycket mer än det. Det är rätt naivt att tro att det går att störta en auktoritär, brutal regim, enbart genom massiv mobilisering på Twitter.
En annan intressant aspekt av yttrandefriheten på nätet är Corporate censorship. Nätjättar och stora sociala medieföretag utformar sina egna regler för yttrandefrihet och censur utan användarnas insyn. Detta är inte särskilt demokratiskt av exempelvis Facebook, Youtube, Apple och Google.
I slutändan kokar nästan alla den här sortens diskussioner ner till samma frågor: hur vill vi att internet ska vara organiserat? Vad vill vi att internet ska vara?
Digitala rättigheter hänger ihop med att förbättra rättigheter även utanför internet. Det går inte att skilja dessa åt när stater i världen försöker strypa den öppna politiska dialogen, både online och offline.
Mediefrihet hänger ihop med att hela samhällsklimatet är öppet, med flera röster och mer demokrati. Det är en del av ett mycket större pussel.
Att stärka mediefriheten genom reglering är också viktigt. Sverige är ett av få länder som har en yttrande- och tryckfrihet reglerad i en grundlag. Öppna diskussioner om utgivarskap och publicistiskt ansvar behövs även för sociala medier. Informationens nya grindvakter kan inte komma undan längre, eftersom även medborgarjournalister behöver skydd, precis som traditionella journalister.
Medborgares uttryck och deltagande på nätet kan inte utvecklas om ett lands mediefrihet är på botten. Om man satsar på grundläggande mänskliga rättigheter tror jag att mediefriheten kan komma på köpet.
Du kan se seminariet via ABF Play här:
Mer läsning
Al-Jaziras programchef lyfter medborgarjournalistiken
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
