För den som gillar utrikespolitik har det varit en intressant tisdag.
Förmiddagen inleddes med att bland andra Folkpartiets Allan Widman, Svenska Freds Anna Ek och Expressens ledarskribent Anna Dahlberg talade om den svenska ”vapenlobbyn”.
Intressant nog var det ingen i panelen som bestred att vi i Sverige har en vapenlobby – även om Anders Svärd (enmansutredaren bakom den så kallade KRUT-utredningen) inte såg några större problem med lite sund (och öppen) lobbyism. Större problem är dock den ”dolda lobbyismen”, som bygger på en anda av samförstånd och täta nätverk mellan politiska makthavare, Försvarsmakten och vapenindustrin.
Allan Widman kritiserade vapenlobbyn framförallt utifrån försvarspolitiska grunder – ”förkärleken för att köpa svenskt underminerar successivt den svenska försvarsförmågan” – och Anna Ek utifrån moraliska utgångspunkter. Anna Dahlberg från Expressen ställde den kanske mest relevanta frågan av alla: Varför har vi journalister abdikerat från granskningarna av vapenindustrin och Försvarsmakten?
Det handlar trots allt om stora mängder skattepengar varje år när Försvarets Materialverk beställer nytt och redan existerande system skall underhållas – för att inte tala om den svenska vapenexportens följder. Åtminstone jag blev pepp – så vänta er fler granskningar av vapenlobbyn på Dagens Arena framöver!
I övrigt framstår det som alltmer klart – om det inte vore det redan – att Carl Bildt ÄR alliansens utrikespolitik. När Martin Ådahl – till vardags vid tankesmedjan Fores – på ett seminarium med titeln ”Vad är Sveriges utrikespolitik” ställde frågan om vilken utrikespolitisk linje alliansen skulle falla tillbaka på om Carl Bildt av någon anledning försvann blev det knäpptyst bland de borgerliga företrädarna. Till slut kände sig Kerstin Lundgren från Centern tvingad att säga något: ”Det är… folkrätten. Och mänskliga rättigheter.”
Suck.
Annars var det glädjande att höra att de rödgröna om de vinner valet i höst – som första EU-medlem – kommer att erkänna Västsahara som en självständig stat. Det vore nåt. För visst har Fredrik Malm (FP) rätt när han säger att det framförallt är EU-tungviktarna Spanien och Frankrike som måste byta fot i synen på Marocko för att någon verklig förändring skall komma till stånd – men man kan ju driva en linje inom unionen också. Det är skillnad på politikens form och dess innehåll. Carl Bildt predikar gång på gång vikten av att agera inom EU (”tillsammans blir vår röst i världen starkare”) – men vad EU med sin starka stämma faktiskt skall säga verkar vara mindre viktigt. Där kan nog Hans Linde hjälpa till.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
