”Se till att inte ni eller era barn blir sjuka i sommar” är bara en av de uppmaningar som möter sjuksköterskorna inför semestertiderna.
Det är första veckan i juni och mitt flöde på twitter och facebook fylls med larmrapporter om att det kommer att bli ett värre sommarkaos i vården i år än på mycket länge. Sjukhusledning efter sjukhusledning tvingas berätta att de ”ej fått ihop det” och att det kommer saknas tjugo, trettio, femtio eller kanske hundra sjuksköterskor på sjukhusen i sommar.
I fikarummen får mina kollegor höra att det på deras akutvårdsavdelning redan finns 800 obemannade arbetspass att täcka, ”så se till att inte ni eller era barn blir sjuka i sommar”, ber man och skrattar nervöst. I Vårdförbundets tidning läser jag om hur avdelning efter avdelning kommer att dra ner på vårdplatser i sommar. Inte för att man beräknar att patientunderlaget på något sätt kommer minska, utan att för att vi är för få på golvet. På andra ställen ber man oss att ställa in eller skjuta fram semestrarna till i höst och betalar i bästa fall några tusen kronor för den uppoffringen.
På personalmötena berättar de för oss att vi kommer behöva ställa upp för varandra nu. Att vi är ett team som tillsammans ska ro den här sommaren i land. Att vi kommer vara stolta över varandra, när det blir höst och vi lyckats ge patienterna bra vård, trots allt.
Jag är gärna ett team både med mina kollegor, och med ansvariga sjukhusledningar. Men kom inte och be mig om hjälp, nu, när kaoset redan är ett faktum. Vi varken kan eller vill hållas medansvarig för den situation ni skapat i år.
Men inför nästa sommar lovar jag att ställa upp, om er vädjan om teamjobb står fast. Jag har full förståelse för att det kan vara svårt att komma ihåg att sommaren kommer varje år. Jag ska erkänna att när det blev sådär varmt för första gången förra helgen, blev även jag förvånad. I ett land som till så stor del består av mörker och kyla, är det lätt att glömma.
Så mitt första önskemål är att ni köper en kalender, med årets samtliga månader. Då slipper vi börja larma om kaos i slutet på maj när solen och värmen börjar komma. Då kan vi tillsammans börja planera för sommaren trots att det är kallt och mörkt ute.
Utan att gå händelserna helt i förväg, vill jag ändå dela med mig av två, i mina ögon enkla tips, som jag tror kan förändra situationen i vården för framtida somrar.
Jag tror ni verkligen behöver lyssna på kravet om skäliga löner. Efter fyra år i yrket har jag fortfarande tusentals kronor kvar, innan jag är ikapp den ingångslön som årets sjuksköterskestudenter kräver (25 000 kronor). Allt fler av gamla kollegor och kurskamrater har flyttat utomlands för att höja sina löner. Andra har helt enkelt, efter tre års högskolestudier, tvingats välja att jobba med något annat än vård för att ha råd att leva.
Sedan behöver ni fundera över vad de här osäkra anställningarna ni erbjuder oss får för konsekvenser. Jag har vandrat från ett sexmånadersvikariat till ett annat och bytt arbetsplats oftare än vad ni kommer behöva byta kalender. Jag tror ni kan hålla med om att en i grunden stabil och personalstyrka på en vårdavdelning, innebär att risken för att sommaren ska bli kaosig minskar radikalt.
Jag hoppas att vi ses på höstens temabildningskonferens, men vill be er att ni hör av er i god tid med inbjudan. Risken finns annars att vi tar ut vår nu inställda sommarsemester då.
Torun Carrfors, sjuksköterska och frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
