I valrörelsen för fyra år sedan gick de borgerliga partierna – tro det eller inte – till val på att de stod för en högre moral än Socialdemokraterna. På DN Debatt skrev den dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg att de borgerligas rena händer kunde bli ett av de starkaste argumenten för att välja just dem: ”Alliansen står för ett alternativ till det etiska moras som Socialdemokraterna gång på gång visat prov på”.
För Folkpartiets del dröjde det bara fyra månader efter DN Debatt-artikeln innan det avslöjades att partiet brutit sig in på Socialdemokraternas intranät. När nu valperioden snart är till ända anar vi konturerna också av ett borgerligt moras. En minister har skrutit med examen från ett amerikanskt bluffuniversitet. En annan minister har fuskat med sin TV-licens. En tredje minister har köpt svart arbetskraft. En fjärde minister har haft miljonarvode från den ryska gasmaffian och hjälpt Lundin Oil i Sudan, där nu åklagare utreder om det finns ”en svensk anknytning” kring de folkrättsbrott som begåtts. Några ögonbryn har höjts även i borgerliga tidningar över detta, men i stort sett har de utpekade behandlats välvilligt eller med tystnad. Det är svårt att tro att socialdemokratiska ministrar som gjort likvärdiga saker hade hanterats lika överslätande av medierna.
De stora orden från de borgerliga från 2006 om vikten av en öppen utnämningsprocess har de inte kunnat leva upp till. Sekretesslagen ska nu ändras så att man kan hemligstämpla vilka som sökt. Men hur ska vi då veta om den som utses inte fått jobbet av partipolitiska skäl?
Fenomenet från den socialdemokratiska tiden att ge förläningar till de egna finns kvar, då näringsminister Maud Olofsson utser en centerpartist att utreda stödet till nya små och medelstora företag, en annan centerpartist ska utreda bredband i glesbygd och en tredje centerpartist är mest lämpad att utreda framtidens flygplatser.
Två krav från Lars Leijonborgs debattartikel från april 2006 förtjänar att lyftas fram idag, när vi går in i en ny valrörelse. En punkt gällde öppenhet om partifinansiering. Det har vi inte fått, främst på grund av Moderaternas motstånd. Leijonborg ville också att partierna skulle säga nej till agitation med falska avsändare. Där har vi sett flera fula exempel på motsatsen, bland annat ett tidigare moderat kommunalråd i Gnosjö som skickat ut fejkade (S)-flygblad.
Slutsatsen av de fyra åren med borgerligt styre är att den som kräver en bättre etik av andra själv måste vara exemplarisk. Det har de borgerliga partierna inte riktigt klarat av.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
