När medborgaren blev kund

Den gångna sommaren har förre socialdemokratiske skolministern Bengt Göranssons bok ”Tankar om politik” förföljt mig. Som till exempel när nyheten kom att riskkapitalbolagen slåss om landets friskolor för den höga riskfria avkastningens skull. Då kunde jag inte låta bli att tänka högt om Göranssons ord om ”ett gigantiskt offentligförsörjt semiprivat profiterande, en slags AMS-verksamhet för affärsmän som inte klarar av att driva affär på egen hand”. För ska inte riskkapitalister ta risker?

De flesta känner Bengt Göransson från små, korta och bitande inpass bland annat i Aftonbladet om vad som händer när medborgarna betraktas som kunder. Och alla kan vi räkna upp exempel som vi har mött på konstig sammanblandning mellan politik och affärer. Men det intressanta med ”Tankar om politik” är hur klart boken visar att om vi inte längre behandlas som medborgare utan som kunder, leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag.

Göransson varnar för politiker som inte längre använder begrepp som ”medborgare”, utan säger sig företräda skattebetalarna. Som skattebetalare och kunder är vi ett antal individer, men som medborgare ska vi tillsammans försöka formulera gemensamma mål. Göransson är rädd för att uppdraget, vad vi vill åstadkomma, suddas bort av det oavbrutna räknandet av kronor och ören. Man jagar bort kreativa personer från politiken, och kvar riskerar mest att bli maktmänniskor.

Ju mer politikerna underordnar sig ekonomiska mål, desto mer tenderar man att bli en del av förvaltningen, istället för att vara medborgarnas förlängda arm som kontrollerar förvaltningen. ”Politiken kommer därigenom att avpolitiseras, att bli apolitisk”, menar Göransson. Att ha tänkt färdigt, att det bara fanns en enda väg – det var samma sorts tankemässiga rigiditet, som gjorde att sovjetkommunismen föll. ”En dag kommer nyliberalismen att ha gått samma öde till mötes genom sin oförmåga att underkasta de egna teserna en intellektuell och ifrågasättande prövning”, menar Göransson.

Man är beredd att tro honom. För den gångna sommaren har också i de borgerliga tidningarnas spalter märkts en växande olust över den utbredda krämarmentaliteten i samhället. Ola Larsmo skrev till exempel nyligen på DN Kultur att ”förändringen från medborgare till kund är helt enkelt den viktigaste politiska förskjutning jag upplevt under mitt vuxna liv”. Han efterlyste – i Göranssons anda – en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern i Sverige lägger in i ordet medborgare. En utmärkt idé.