”Vad hade jag gjort för att förtjäna ett sådant straff? Vad gjorde mig till sexualförbrytare och folkfiende? Jo, jag hade älskat en man, som dessutom var min pojkvän.”

22 år gammal fängslas Josef Kohout. Han döms för att ha begått homosexuella handlingar. Men efter att ha avtjänat fängelsestraffet släpps han inte fri. I stället förs han till koncentrationslägret Sachsenhausen. Det är honom vi får följa i Heinz Hegers bok “Männen med rosa triangel”.

Den rosa triangeln är större än de andra fångarnas stjärnor. Det ska synas på långt håll att det är en homosexuell man som kommer gående. I koncentrationslägret står de homosexuella männen längst ned i hierarkin. Det är de som får arbeta och förintas i ”dödstaget”.

Som Heinz Heger skriver: ”De ville inte förinta oss med en gång. Vi skulle pinas till döds genom grymhet och brutalitet, svältransoner och hårt arbete”.

Sammanlagt skulle mellan 6 000 och 9 000 homosexuella män förintas i koncentrationsläger under det andra världskriget. De homosexuella kvinnorna var i den bemärkelsen inte lika utsatta för nazisternas förföljelser – utan sågs som asexuella eller möjliga att skola om.

Heinz Heger – som är pseudonym för Josef Kohout – skulle i slutändan komma att överleva koncentrationslägrens fasor. Men terrorn var inte över där. Homosexualitet avkriminaliserades först 1971 i Österrike. Något som också innebar stora ekonomiska konsekvenser för de homosexuella som överlevt koncentrationslägren.

Till skillnad från andra överlevande från koncentrationslägren fick de homosexuella inget skadestånd för vad de upplevt. I Österrike baseras också pensionen på hur länge man arbetat. Sex år i koncentrationsläger gav med andra ord en avsevärd minskning av pensionen.

Det var först 2005 som Österrike beslutade att de homosexuella överlevande skulle ha rätt till ersättning. Ironiskt nog fanns då ingen av de forna fångarna kvar i livet.

Dagens Arena har fått möjlighet att publicera ett utdrag ur Heinz Hegers bok ”Männen med rosa triangel”.
Läs utdraget här >>
Beställ boken här >>