I stället för fördelningspolitik valde Labor nyliberalism och främlingsfientlighet – och rasade i opinionen. Valet i Australien blir en promenadseger för den konservative – och sexistiska – familjefadern Tony Abbott.
”Om ni vill veta vem ni ska rösta på så är jag mannen med de snygga döttrarna”. Tony Abbott står omgiven av sina två döttrar. I filmklippet förklarar han för Big Brother-deltagarna (!) varför de borde lägga sin röst på honom.
Tony Abbott är mannen som kommer gå segrande ur det australiensiska valet. Han är ledare för Australiens liberala parti som enligt opinionsmätningarna går mot en storseger i helgens parlamentsval.
Abbott är inte bara känd för sexistiska uttalanden (en kvinnlig kandidat fick exempelvis höra att hon har sex-appeal). Han är också känd för angrepp på de flyktingar som anländer till Australien med båtar. Ett löfte från Abbotts sida har varit att de aldrig ska få visum. Tidningen Economist kommenterade krasst i veckan att kraven om att ”flyktingbåtarna ska vända tillbaka” tycks vara Abbotts enda utrikespolitik.
Landets politiska bedömare är dock i mångt och mycket eniga om att Abbotts klumpiga uttalanden snarare ger honom ett ökat väljarstöd. Skickligt har partiet – med stor hjälp av Abbotts döttrar – paketerat hans fadäser till att han är som pappor är mest. En man som ibland gör döttrarna generade, men som alltid gör det med mycket kärlek och omsorg för familjen. Kort och gott, den perfekte konservative familjefadern.
Och medan det liberala partiet har medvind i det Rupert Murdoch-präglade medielandskapet kämpar premiärminister Kevin Rudd och hans socialdemokratiska Laborparti med opinionen.
Tyvärr är inte heller det en vacker syn. Det liberala partiet är inte ensamt om att dra raskortet varje gång möjlighet dras. Den som följt australiensisk politik drar sig till minnes John Howards ökända kampanj inför valet 2001 – när den dåvarande liberala premiärministern inledde “ett krig” mot de flyktingar som pekades ut som “ett hot mot den nationella säkerheten”. Australiensarna skulle “skyddas” från de som flydde från brutala regimer. En aktion som ägde rum enbart för att hålla Labor från makten.
Tolv år senare är det Laborpartiet som använder samma metod. I en kampanj för den nätta prislappen på 200 miljoner kronor fylldes dagstidningarna av annonser med buskapet: “Om du kommer hit med båt utan visum kommer du inte att få bosätta dig i Australien”. Annonserna illustrerades med bilder på gråtande flyktingar som just fått reda på att de inte får stanna i Australien. Laborregeringen tillkännagav ovanpå det en överenskommelse med Papua Nya Guinea om att den fattiga önationen ska hantera asylansökningar för båtflyktingarna.
Kritiken som följde handlade dock inte om den främlingsfientlighet som kom till uttryck i annonserna – utan om att skattebetalarna fått betala kampanjen.
De rasistiska utspelen från landets styrande politiker börjar ge utslag. Det senaste året har en ström av rasistiska attacker ägt rum i kollektivtrafiken. Ofta filmas dessa händelser – och på Youtube finns numera flera klipp med aggressiva människor som skriker åt medpassagerarna. Budskapet är tydligt: “Åk tillbaka era jävla båtflyktingar”.
Samtidigt som det politiska samtalet kretsar kring xenofobiska utspel ökar antalet fattiga i landet och ojämlikheten växer. Sammantaget omsätter numera den stora bemanningssektorn 94 miljarder kronor – Australien har fått en enorm sektor med underbetalda människor som sitter på otrygga anställningar. Dessutom anses en viktig orsak till att arbetslösheten under sommaren stått stilla på 5,7 procent, vara det faktum att många människor helt enkelt har gett upp att söka jobb.
Detta kan tyckas som klassiska frågeställningar för ett socialdemokratiskt parti att hantera. Men Kevin Rudd har misslyckats med att vända tillbaka från det nyliberala omfamnande av marknaden, som tidigare regeringar har stått för.
Rudd har själv lanserat sig som skattemässigt konservativ och tagit över mycket av företrädarens politik. Därmed har hans parti tagit många steg från den väljarbas som en gång gjorde partiet starkt – och i ännu ett val ratas fördelningspolitiken för, vad man tänker sig, mer aptitliga populistiska uttryck. Men i stället för att nå nya väljargrupper flyr nu väljarna åt alla håll.
Det är i ett visset politiskt landskap lördagens val äger rum. Kampen står mellan två klonande politiska figurer som tävlar i vem som kan vara mest populistisk. För de komplexa frågorna finns i detta val ingen plats. Abbott kommer att vinna – men Rudd är bara en knivsudd bättre.
Fotnot: Friedrich Ebert Stiftungs rapport Game of Clones – Playing the Race Card in the 2013 Australian Federal Election har varit ett viktigt underlag till denna artikel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
