Arbetslöshetslinjen

Facit för de senaste åtta årens arbetslinje är dyster. Arbetslösheten har ökat med 45 procent. Och långtidsarbetslösheten har exploderat.

Efter åtta år med ”arbetslinjen” är det kanske dags för ett namnbyte. Hur man än vänder och vrider på siffrorna pekar allting nedåt. Arbetslösheten har ökat i jämn takt under hela regeringsperioden.

När regeringen tillträdde låg arbetslösheten på drygt sex procent. Andra kvartalet 2013 var siffran 8,7 procent, eller drygt 450 000 personer.

Samtidigt ökar också långtidsarbetslösheten, alltså de som varit arbetslösa i mer än 27 veckor. När regeringen tillträdde var 85 000 långtidsarbetslösa, i dag är de 126 000. En ökning med nästan 50 procent. Ökningen bland ungdomar är ungefär lika stor. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar är i dag 16 700, en ökning med 46 procent.

Det märks inte minst på fas 3 som fortsätter växa. I dag är antalet deltagare 34 000. Och trots att Arbetsförmedlingen har en nolltolerans mot ungdomar i fas 3 fortsätter allt fler placeras där, i dag är de nästan 400.

Regeringen brukar försvara jobbpolitiken med att antalet sysselsatta faktiskt har ökat. Det är en sanning med modifikation. Det stämmer att antalet sysselsatta ökat med 173 000 personer sedan andra kvartalet 2007. Men samtidigt har antalet personer i arbetskraften ökat med 355 000 personer.

Sysselsättningsgraden, alltså andelen sysselsatta av befolkningen som helhet, har alltså minskat. Från 67 procent till 66 procent på åtta år. Faktum är att sysselsättningsgraden under dessa åtta år aldrig varit högre än den var när regeringen tillträdde.

Läs analysen: Ett monumentalt misslyckande