Hedi Bel Habib

Lärlingssystemet tycks inte ha några långsiktiga effekter på arbetsmarknaden i Tyskland och Österrike. Det skriver forskaren Hedi Bel Habib.

Österrike och Tyskland flaggas upp i debatten som ett föredöme för svensk arbetsmarknadspolitik. Länderna har en arbetslöshet på 4–5 procent jämfört med 8 procent i Sverige och en ungdomsarbetslöshet på 7–8 procent jämfört med 24 procent i Sverige. Lärlingssystemet är en faktor som anses ligga bakom den låga arbetslösheten bland ungdomar i synnerhet och arbetslösheten generellt.

Men en närmare analys visar att Sverige har betydligt mer välfungerande arbetsmarknad än Tyskland och Österrike. Lärlingssystemet tycks inte ha några långsiktiga effekter på arbetsmarknaden när vi tittar på sysselsättningen i ett livscykelperspektiv.

Andelen sysselsatta ungdomar är 53,9 procent i Österrike och 47,1 procent i Tyskland jämfört med 40,8 procent i Sverige. I Eurostats statistik räknas unga lärlingar som sysselsatta endast om de får lön. I Tyskland och Österrike är det därför 34,7 procent respektive 24 procent av ungdomarna som klassas som sysselsatta på grund av att de är avlönade lärlingar. I Sverige är det mer ovanligt att lärlingar erhåller en anställning med lön, vilket gör att andelen avlönade lärlingar tangerar till 0.

Tittar vi på åldersgruppen 25–54 år kan vi konstatera att Sverige har en sysselsättningsgrad på 85,5 procent jämfört med 83,3 procent för Tyskland och 84,9 procent för Österrike. I åldersgruppen 55–64 har Sverige en sysselsättningsgrad på 73,1procent jämfört med 43,3 procent för Österrike och 62,5 procent för Tyskland. Lärlingssystemet tycks således ha en kortsiktig statistisk effekt på sysselsättningen bland ungdomar (15–24 år), men inga bestående långsiktiga arbetsmarknadseffekter senare i livet.

Sysselsättningsgrad 15-24 år 25-54 år 20-64 år 55-64 år Högskole/universitets-sutbildade 25-34 år
Sverige 40,8 % (varv 0 % lärlingar) 85,5 % 79,4 % 73,1 % 43 %
Tyskland 47,1 % (varav 34,7 % lärlingar) 83,3 % 76,7 % 62,5 % 28 %
Österrike 53,9/ %(varav 24 % lärlingar) 84,9 % 75,4 % 43,3 % 21 %

Källa: ECD och Eurostat

Att ungdomsarbetslösheten i Tyskland och Österrike är lägre än i Sverige beror i huvudsak på att österrikare och tyskar utbildar sig i mindre omfattning. Österrikare och tyskar har i genomsnitt lägre utbildning och tillträder därför arbetsmarknaden i tidigare ålder och slutar arbeta tidigare än svenskarna. I Sverige motsvarar andelen personer i åldersgruppen 25–34 med en högskole- eller universitetsexamen 43 procent jämfört med 19 procent i Österrike och 28 procent i Tyskland.

Det faktum att fler och fler utbildar sig och dessutom stannar i utbildning relativt länge gör också att fler börjar arbeta senare. Unga svenskar gör i dag entré på arbetsmarknaden när de i snitt är 28 år gamla, vilket gör att unga svenskar ligger i topp i ett OECD-perspektiv vad gäller sen etableringsålder på arbetsmarknaden.

Att svenskarna utbildar sig längre innebär högre ingångslöner och därmed bättre löneutveckling under sitt yrkesliv, vilket ger ökade skatteintäkter och ökad intjäning till det allmänna pensionssystemet. Sverige är ett av få länder som inte har ett underskott i det offentliga pensionssystemet. Tyskland har i dag ett underskott i pensionssystemet motsvarande 24 procent av BNP. Österrike har länge präglats av ett extremt lågt arbetskraftsdeltagande i åldersgruppen 55–64 år. När pensionsåldern höjdes vid flera tillfällen (i dag 65 för män och 60 för kvinnor) hamnade den största delen, 57 procent, av de som annars skulle tagit ut förtidspension i arbetslöshet.

Att okritiskt flagga upp Österrikes och Tysklands arbetsmarknad som ett föredöme för Sverige kan därför vara farligt vilseledande för politiska beslut och stora finansiella resurser riskerar att läggas på fel åtgärder.

Hedi Bel Habib, fil. doktor och forskare