Strukturpolitiken utgör ett test för Europa. Oroväckande signaler från Europaparlamentet, skriver Michael Georg Link, företrädare för tyska partiet FDP.
Under den senaste tiden har vi kunnat se de första efterlängtade tecknen på att krisen i Europa kanske håller på att plana ut. Det är ett synligt resultat av vårt arbete för ökad tillväxt.
Men knappt hinner ljuset i slutet av tunneln visa sig så tycks koncentrationen på vårt gemensamma mål klinga av hos vissa beslutsfattare. Den senaste tidens diskussioner i Europaparlamentet gör att man kan frukta att hämmande enskilda intressen åter skulle kunna ta över. Men vi får inte lättfärdigt sätta den stora möjligheten att hållbart främja tillväxten på spel.
Finansieringen av detta står till vårt förfogande: Europeiska unionen har som avsikt att avsätta 325 miljarder euro i regionalstöd under de kommande sju åren. 20 procent av dessa medel finansieras via den tyska förbundsbudgeten – nästan 10 miljarder euro per år.
325 miljarder euro, det är en enorm summa – och lejonparten av den går till medlemsstaterna i Öst- och Sydeuropa, där investeringarna kan bidra med störst effekt på tillväxten. Inkubatorer för nyetablerade företag i Polen eller teknikparker för högt specialiserade bioteknikföretag och unga leverantörer av IT-tjänster i Tjeckien är bra exempel på hur våra medel investeras i robusta och intelligenta tillväxtfrämjande åtgärder.
Man skulle därmed kunna tro att vi i dessa tider självklart lägger pengarna som står till vårt förfogande på att främja tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Det borde vara självklart att stödmedlen främst beviljas projekt som faktiskt bidrar till att övervinna krisen och projekt där det omedelbara behovet av finansiering fastställts.
Inom ramen för EU:s budgetförhandlingar förespråkade förbundskanslern och förbundsregeringen med eftertryck en sådan koppling mellan EU:s stödprogram, tillväxtstimulering och följandet av budgetbestämmelser. Vid EU-toppmötet i februari fick denna linje enhälligt stöd av alla stats- och regeringschefer. Man skulle kunna tro att detta är goda nyheter.
Men det kan komma att visa sig att detta beslut endast förblir en delseger: Vi står inför slutförhandlingarna med Europaparlamentet om de kritiska lagtexterna för genomförandet av de nya reglerna. Det finns tecken som tyder på att stora delar av Europaparlamentet hellre vill fortsätta som tidigare. Det skulle dock innebära att ge vika för regioners enskilda intressen och fortsätta att spendera miljoner ineffektivt, exempelvis på golfturneringar, musikfestivaler på stränder, fågelskådning eller femsiffriga belopp för en “Jordgubbens dag”. Om det finns en majoritet i Europaparlamentet för detta, då skulle ingenting stå i vägen för – inget skämt – främjandet av bastur för hästar.
Den strukturella svagheten i delar av Europa är alltför allvarlig och resurserna för knappa för att vi ska ha råd med kortverkande och lokalpolitiska prestigeprojekt, förtäckta som utveckling av turismen eller bevarande av traditioner.
Vi ska inte förvänta oss för mycket av tal om en abstrakt “ekonomisk styrning”. Med hänsyn till strukturpolitiken kan och vill vi redan nu specifikt ta fram ekonomiskt förnuftiga och ambitiösa regler. Genomförandet av dessa måste de europeiska institutionerna säkerställa med verktyg som också kan smärta.
Om medlemsstater inte respekterar gällande bestämmelser vid alltför stora underskott eller underlåter sig ekonomisk övervakning, måste Bryssel på ett tidigt stadium kunna omfördela eller hålla tillbaka pengarna. Förödande konsekvenser på grund av felaktigt använda miljoner från EU-projekt kan endast förhindras om man i tid tar hänsyn till den makroekonomiska ramen. Den närmast skamliga roll som EU:s regionalstöd spelade i den spanska fastighetsbubblan kan här tjäna som exempel. Den typen av felinvesteringar har vi inte längre råd med. För om de en gång har godkänts finns det ingen väg tillbaka, sent ska syndaren vakna. Att hot om böter skulle vara effektivt betvivlar jag.
Men det handlar inte på något sätt om att straffa dem som redan lider. Tvärtom: Den som likt Grekland företar sig stora reformsatsningar måste få ytterligare stöd, för EU:s budget är – när den används på rätt sätt – det bästa solidaritetsinstrument som vi förfogar över.
Det skulle vara en stor besvikelse om just Europaparlamentet lät sig utnyttjas av kortsiktiga och trångsynta intressen. Den politiskt önskade inriktningen på tillväxt för den framtida strukturpolitiken är ingen besvärlig fotboja, utan förutsättningen för att strukturpolitiken ska kunna bidra till en lösning på krisen. Omröstningen i Europaparlamentet i september om den framtida strukturpolitiken är ett test för Europa och Europas förmåga att ta sig ur krisen.
Michael Georg Link, FDP, medlem av förbundsdagen, minister på Tysklands utrikesdepartement. Ursprungligen publicerad i Frankfurter Allgemeine Zeitung den 7 september 2013
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
