I somras bestämde sig den styrande borgerliga alliansen i Stockholms stad för stoppa all avknoppning av offentliga verksamheter. Anledningen var att kommunen inte har lyckats hitta en modell för att värdera kundstockar inom exempelvis hemtjänst och förskolor. Det måste kallas en underdrift med tanke på att de verksamheter som såldes under 2008 för 3,4 miljoner kronor i dag är värderade till nära 82 miljoner kronor.
Utförsäljningar är ett exempel på vad som i valfrihetens namn hänt ute i kommuner och landsting. Med olika typer av kundvalssystem och konkurrens skulle både mångfalden och kvaliteten öka. På köpet skulle dessutom lönerna inom kvinnodominerade branscher stiga och totalkostnaderna sjunka. Win-win. Det låter fortfarande otroligt.
För den som vill veta hur resultatet blev i verkligheten är Stockholm ett intressant studieobjekt. Att några enskilda personer har blivit miljonärer genom att först köpa gemensamt finansierade verksamheter till underpris och sedan sälja dem vidare till en betydligt högre prislapp – är bara ett av många scenarier som inte fanns med i marknadsföringen.
En annan konsekvens av utförsäljningarna är dålig skötsel och förfall. Ta till exempel historien med företaget Boultbee som fick ta över tio köpcentrum i förorter till Stockholm. De chockhöjde butikshyrorna och delade ut miljonvinster till ägarna, samtidigt som de struntade i underhåll och upprustning eftersom det inte stod inskrivet i – det dessutom muntliga – avtalet med Stockholms stad.
Ytterligare ett belysande Stockholmsexempel är frågan om vilka som ska köra färjorna i Stockholms skärgård. I måndags när beslutet skulle ha fattats drogs stora delar av upphandlingen tillbaka. Frågan har behandlats i fem år och konsultföretag har under tiden kunnat fakturera stockholmarna minst 17,9 miljoner kronor. Dessutom befinner sig en av anbudsgivarna, Serco – som ska köra Djurgårdsfärjorna framöver – just nu i en rättslig process där de av det brittiska justitiedepartementet anklagas för att ha tagit en halv miljard mer betalt än de haft rätt till.
Självklart finns det seriösa och engagerade företag inom allt från vård till fastigheter. Vad exemplet Stockholm visar är att politiker och tjänstemän inte klarar av den egna visionen. Gång på gång har de slarvat och behandlat det gemensamma oaktsamt och vårdslöst. Notan, med förlorade intäkter och försämrad service, går till medborgarna. Lose-lose.
Stockholm sägs vara ett skyltfönster för alliansens politik. Förhoppningsvis kan det snarare verka som ett avskräckande exempel. En ny väljarundersökning visar att det inte bara är politiker i kommunen som vill dra i bromsen. Stödet för alliansen har sedan valet 2010 minskat med nära 10 procent. Allt fler Stockholmare vill ha något annat än offentlig experimentverkstad .
För att få tillbaka förtroendet för och kvaliteten i offentlig sektor behövs politiska idéer och resurser som har människors behov snarare än besparingar som utgångspunkt. Utan det är den etiska plattform för att säkra kvaliteten i vård och omsorg som presenterades i veckan är inte tillräcklig.
I Stockholm är manegen krattad för politiker som vill lämna vårdslöshetspolitiken. Låt oss hoppas att det är en nationell trend och att inte ens Socialdemokraterna i Stockholm kan misslyckas med ett sådant utgångsläge.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
