Äntligen sätter LO ner foten och begär att Högsta domstolen omprövar Arbetsdomstolen dom i Lavalmålet. Hur kan ett fackförbund, som följer svensk lag, och även får grönt ljus av Arbetsdomstolen, senare dömas av att betala skadestånd av samma domstol?
Det är, som LO skriver, en Kafkaartad situation. Och det är inte en dag för tidigt att pröva det i högsta instans. Eller det är det visst det. Det borde faktiskt ha gjorts för länge sedan.
Frågan är å andra sidan vad ett utslag från Högsta domstolen kan få för konsekvenser. I bästa fall kan det slås fast att man inte kan bli dömd om man följt svensk lagstiftning – trots att den senare visar sig att lagstiftningen strider mot EU-rätten.
Det vore bra i sig. Men det förändrar inte de förödande konsekvenser Lavalmålet har fått för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Efter Laval har facket endast rätt att kräva minimivillkor i kollektivavtalet för utstationerade arbetare. Rätten att ta till stridsåtgärder har även begränsats. Den utstationerade arbetsgivaren behöver endast visa upp ett anställningsavtal som “bevis” för att villkoren på arbetsplatsen motsvarar minst minimivillkoren i ett centralt branschavtal.
Upplagt för fusk och exploatering?
Även på arbetsplatsen i Vaxholm år 2004 hävdade arbetsgivaren att de lettiska byggnadsarbetarna hade relativt schysta villkor. De tjänade minst 75 kronor i timmen sa chefen. Det var först när Byggnadsarbetaren, som enda tidning, åkte till Lettland och verkligen träffade de arbetarna som sanningen uppenbarade sig.
35 kronor i timmen brutto.
Lita aldrig på en arbetsgivare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
