På debattsidan kommenterar i dag riksdagsledamoten Mikaela Valtersson (MP) mitt reportage om arbetskraftsinvandring. Sedan regeringen med stöd av Miljöpartiet drev igenom de nya reglerna den 15 december 2008 så har rapporter och vittnesmål om utnyttjande och missbruk (eller som Valtersson själv skriver: ”modern slav- och människohandel”) duggat tätt. Mikaela Valtersson väljer dock att ducka för det centrala i den kritik mot reformen som med all önskvärd tydlighet framkommer i mitt reportage.
Valtersson skriver att ”dessa brott [missbruket, utnyttjandet etc.] dock har väldigt lite med arbetskraftsinvandring att göra.” Det är en sanning med modifikation. Det är sant att utnyttjande av svaga grupper på arbetsmarknaden automatiskt inte har något med arbetskraftsinvandring att göra. Alla som uttalar sig i reportaget är positiva till arbetskraftsinvandring – att människor ska kunna röra sig över gränserna och att till exempel asylsökande och papperslösa kan söka arbetstillstånd som sedan kan omvandlas till permanent uppehållstillstånd.
Det är inte poängen. Poängen är att de nya reglerna för arbetskraftsinvandring lämnar fältet fritt för skrupelfria arbetsgivare att utnyttja och missbruka systemet – vilket lett till många personliga tragedier och människohandel (vilket även den SIDA-finansierade rapporten från ISDP understryker).
Denna kritik väljer Mikaela Valtersson att inte svara på. I stället skriver hon det självklara: arbetskraftsinvandring är bra och utnyttjande på arbetsmarknaden är dåligt. Självkritik och konkreta åtgärder för hur missbruk ska förhindras lyser med sin frånvaro.
När det gäller de nya reglerna finns flera grundläggande problem: Aktörer på arbetsmarknaden, som facket eller Arbetsförmedlingen, har inte längre något inflytande. Migrationsverket, som ska kontrollera att det inte rör sig om skenanställningar eller utnyttjande, har därmed väldigt dålig kontakt med verkligheten. I själva verket gör myndigheten inga som helst kontroller över de faktiska arbetsvillkoren. I stället förlitar de sig helt och hållet på den ansökan som arbetsgivaren skickar in – ett anställningserbjudande som inte är juridiskt bindande och därmed inte ställer några krav på arbetsgivaren. Dessutom är lagen så dåligt utformad att Migrationsverket inte ens själva vet hur de ska agera om de mot förmodan upptäcker missförhållanden.
Bristen på kontroll har lämnat fältet öppet för oseriösa arbetsgivare, vilket inte minst visat sig i bärskogarna.
Vad ska politikerna göra åt det? Ja, det svaret hittar jag i alla fall inte hos Mikaela Valtersson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
