I amerikanska Ferguson sprayas Katniss Everdeens stridsrop på husväggar. Rebellernas handsignal syns bland thailändska demokratikämpar. Hungerspelen har blivit samhällsomstörtande.
Den enskilde normpersonen är inte skyldig till att systemet ser ut som det gör, men hen har ett ansvar. Därför behövs ett separatistiskt rum för normpersoner.
Bara för att ett extremt parti blir stort och får väljare från olika håll omvandlas det inte med nödvändighet till ett parti bland andra. Bruna fläckar tvättas inte bort lätt.
Enbart Savén plockade hem minst en miljard under fyra år på det här sättet. Skattefritt förstås. Varför betala ens 25 procent när man kan slippa undan helt?
Vi måste våga kräva ekonomiska rättigheter, inte bara demokratiska. Den kampen heter socialism och inte ”klassperspektiv”.
Egentligen borde jag väl applådera ansatsen att åstadkomma bakverk som är både nyttiga och himmelskt goda. Men jag kan inte skaka av mig den sorgliga känsla som infinner sig.
Han berättar sin mammas historia. Men det är samtidigt historien om en vård som av politikerna tvingats ge upp sin grundprincip: Vård efter behov.
Transmännens erfarenhet av maskulinitetsskapande kan vara den pusselbit vi alla behöver för att ta nästa steg i samtalet om manlighet.
Därför valde Ukip svenska SD som sina nya kompisar.
Svenskt Näringsliv och Timbro har blåst till strid mot regeringens och Vänsterpartiets vinstöverenskommelse. Precis som man en gång kämpade mot löntagarfonderna, hävdas det. Men är inte rollerna ombytta?
Jag är provocerad av invandringsdebatten därför att den har fel fokus – till och med när den ska räkna på vinsterna med invandring.
Burmas politiska utveckling går trögt. Väpnade sammandrabbningar rapporteras från delar av landet och klyftorna ökar mellan fattiga och rika.
Det finns en öppning för Stefan Löfven och hans regering i EU – nu måste han våga ta chansen till förändring och sluta fega.
Sverige har all anledning att dra ut på det formella erkännandet av Palestina. Det för att hålla diskussionen vid liv och få fler länder att ta steget till ett erkännande.
Ebola är fattigdomens terrorism, som har fått fäste på grund av orättvisorna i världen, skriver Roya Hakimnia.
