Ett konsultföretag med antirasistiska intentioner tar på sig uppdraget att ”avslöja myten om somaliers analfabetism”. Inte bara är metoden bristfällig – i förment välvilja köper man en rasistisk frågeställning.
Ken Loach ber oss flytta perspektivet, inte bara förbi åren med New Labour och Thatcher utan ända tillbaka till rösterna från 1945. Och i dessa röster hittar Loach en gnista som är stark, självklar och som ger oss självklara råd som vi kanske höll på att glömma bort.
Vi måste tillbaka till en lönedriven tillväxt: ett annorlunda EU, där mer inflation är tillåten i form av en högre andel av produktiviteten till löntagarna.
Politiskt storbråk i Bosnien-Hercegovina har lett till att nyfödda barn lever i något som liknar ett laglöst land. Nu protesterar tusentals människor i Sarajevo.
Det är sorgligt att se hur en man som så tydligt önskar vara en förkämpe för rättvisa inte kan resa sig över könsnormen.
För tio år sedan hade den journalistiska frågan till ansvariga politiker varit ”Och vad ska ni göra åt att klyftorna ökar?”
Om man som vit antirasist ska vara trovärdig, måste man förhålla sig till det faktum att man har privilegier.
Sydafrika efter Mandela. Eller Landet Annorlunda. Bo Göransson, fd generaldirektör Sida, om Sydafrikas politiska utsikter.
Bermudez-Svankvists mobilräkningar är bara en av många anledningar till att starkt ifrågasätta om hon kan sitta kvar. Men det finns element i rapporteringen som skaver.
Ansvaret för misshandeln i Farsta ligger hos den våldsman som begick dådet. Men ansvaret för de ökade hatbrotten vilar också tungt på dem som under tiotalet år torgfört islamofobiska idéer.
”Ni måste bråka, överklaga, anmäla”. De råden har jag fått många gånger när det gäller min sons skolgång. I dag torsdag ska min son börja fyran i ännu en ny skola. I fredags ringde skolan och berättade att anslaget från Stockholms stad har halverats.
22 år gammal grips Josef av Gestapo. Efter en tid i fängelse förs han till koncentrationslägret Sachsenhausen. Läs ett utdrag ur Heinz Hegers skakande skildring.
Man kan ha invändningar mot ett system som gör att den uthålligaste talaren har mest makt. Men det är inte det jag vill ha sagt. Förra tisdagen fick Torun Carrfors en ny feministisk förebild.
Gå inte i fällan att mäta människor i ekonomiska termer. Otäcka följdfrågor radar då genast upp sig. Hur många kronor går samhället plus eller minus på funktionshindrade? På sjuka?
Det har aldrig varit enklare att vara fördomsfull. SD:s retorik har blivit det svenska folkets retorik och Jimmie Åkesson behöver inte ens uttala sig längre.
